Världen förvirrar mig

Idagens upplaga av Aftonbladetstår det.
(Ja, man kan ifrågasätta varför jag läste Aftonbladet. Det är inte som att den är bra, kanske en aning underhållande ibland. Detta var inte underhållande enligt min mening, men mycket konstigt.)

Våldtogs i sömnen – bredvid sin make

Familjen hade gått och lagt sig när den 44-årige mannen kom in i sovrummet.
  Han kröp ner i sängen och våldtog den sovande kvinnan – som låg bredvid sin make och sin dotter.
   I torsdags avslog Högsta domstolen mannens begäran att få prövningstillstånd. Därmed står hovrättens fällande dom fast.
  Den 26 september förra året dömdes 44-åringen till två års fängelse för våldtäkt av hovrätten för övre Norrland. Mannen skall också betala ett skadestånd på 85.000 kronor till kvinnan.
  Två nämndemän var skiljaktiga, men rättens övriga tre domare anser det visat att 44-åringen våldtagit kvinnan. Mannen frikändes av tingsrätten.
  Hovrätten anser att mannens version – att kvinnan gett honom sexuella inviter – är mycket osannolika eftersom kvinnan låg i samma säng som sin make och sin dotter.
  Kvinnan var vid tillfället berusad och låg och sov. Hovrätten slår därmed fast att kvinnan var i ett hjälplöst tillstånd och att 44-åringen därför ska dömas för våldtäkt.
  Mannen ska efteråt ha gjort en ursäktande gest och försvunnit ut ur sovrummet.



Det jag nu funderar över är följande;
Hur tungt sov kvinnan egentligen?
Hur tungt sov maken?
Varför ingrep inte maken?
Hur kan man inte vakna när någon våldtar ens fru som ligger bredvid?
Varför sov dottern i samma rum?
Hur gammal var dottern som sov i samma rum?
Var det inte traumatiskt för dottern?
Vem var det mest synd om dottern eller mamman?

Jag tycker detta är mycket konstigt.

En massa konstateranden

Konstaterar att det är den 20 februari idag. Klockan tickar och går framåt och ju mer den tickar mot framtiden desto äldre blir jag. Jag konstaterar även detta.

Försöker att konstatera att vänskap kommer i många former.
En vän är en person som man kan lite på. En vän är en person som man kan älska. En vän är en person som man inte nödvändigtvis tycker sammasak som men som man ändå kan respektera. En vän är en person som inte sprider runt det man säger. En vän kan hålla en hemlighet. En vän är en person som vill ens bästa. En vän gör misstag precis som en själv. En vän är en person med många sidor. En person med många åsikter eller få.

Klockan är snart 16:30.

Vad mer hinner jag konstatera idag? Vad vill jag konstatera idag?

Jag kan också vara ledsen och ensam

För ögonblicket kände jag ett hugg av ledsamhet och en liten tår i mitt inuti. Sitter och försöker plugga och det känns både ensamt och kallt. Läser förnärvarande en artikel som heter "The prefrontal cortex in sleep", skriven av Amir Muzur, Edward F Pace-Schott och J. Allan Hobson (2002). Än så länge finner jag den mycket intressant och stimulerande, men så har jag inte hunnit så mycket längre än att gå igenom Abstract och lite till. Har redan gått igenom två artiklar idag och det verkar faktiskt inte som att jag gör så mycket anat än att läsa artiklar försöka läsa dem kritiskt och liknande. Hade varit mycket roligare att ha någon att plugga med idag, men det gick inte.

Ibland är det ju sådana där dagar när det liksom inte går. Alla är så upptagna med annat och har redan bestämt andra saker. E va inte på universitetet all och när hon skulle komma tillbaka då har jag lektion. Det var då typiskt. Får träffas lite senare istället eller nåt. S hade någon lunch grej med någon coh sin klass tror jag att det var. Så jag, eftersom jag förtillfället inte träffar min klass alltför ofta, sitter och läser artiklar för mig själv tillsammans med min lunch. Den som jag inte orkade gå och värma på för att det kändes tråkigt redan som det är. A är nog hemma och sover fortfarande. Jag ska prata med honom när vi träffas idag och bestämma en tid vi ska träffas imorgon för att leta artiklar.

Nåväl, som ni förstår så är inte livet alltid frid och fröjd ens för mig :) Det kan vara så ibland. Inte för att jag tycker att det är tråkigt att plugga ensam. Oftast går det som bäst då.

Jag kan ofta tycka att det finns mycket hos andra människor som är beundransvärt och som gör att jag ser upp till dem. En del förtjänar det inte och en del är bara sådana i sin natur, dvs har den formen av pondus, att man ser upp till dem på ett mycket bekvämt och naturligt sätt. Fick höra igår att av en mycket betydande person i mitt liv att denne tyckte att det var beundransvärt hur mycket jag kunde sitta och plugga och hur motiverad jag var. Tyckte då att det är jag väl inte mer än någon annan. Men, så här i efterhand har jag kommit till insikten att jag nog är en mycket motiverad person i naturen. Detta då jag trots motgångar och det faktum att jag inte lär mig någonting lätt någonsin och ofta sitter på egenhand utan uppmuntran (ofta också med), men på egenhand utan någon klasskamrat, och kämpar på för att jag verkligen vill komma någonstans och inte behöva sitta i kassan på ica hela livet. Inte för att jag på något sätt tror att sitta på kassan på ica är något dåligt... jag skulle nog kunna trivas rätt länge med det också. Dock tror jag att jag i längden skulle finna det något icke-stimulerande som arbete.

Nej, ibland kan jag bli sorgsen inuti. Speciellt då det ibland bekommer mig att trots att jag har vänner så kan man känns sig ensam och ibland till och med lite övergiven. Att jag trots att jag har så mycket vänner som jag har faktiskt behöver ännufler för jag kan inte få förmånga. Hmmm.. Hur kommer det sig att det känns så?

Klockan är nu snart 13:00. Dags för föreläsning. Ibland skulle det vara skönt att slippa akademiska kvarten för nu är det inte bara ensamt där jag sitter utan även kallt som i att temperaturen i luften är mycket lägre än vad jag skulle vilja.

Vänskaps utredning på ingång och Valentine veckan ut

Fick en underbar present igår av min M. Ett hjärte-smycke att bära runt halsen. Har aldrig blivit så rörd i mitt liv. Kändes symbolistiskt.

Håller på med lite pyssel till honom. Ett som han vet om och ett annat som han inte vet om. Det ena är en tavel-serie till vardagsrummet. Även fundering på om jag ska utöka det till någon tavla till sovrummet. Motivet till vardagsrummet har presenterats och verkar falla med hans goda smak. Får se vad motivet blir för sovrummet. Det andra som han inte vet får han veta till helgen :D

Denna helg ska en av dagarna spenderas kvalitetsmässigt och ägnande av intressanta saker. Dvs. jag lovade att jag skulle åka skidor med M. Jag är mycket dålig på detta, men eftersom att jag har lovat så ska jag hålla detta löft och med tanke på att han faktiskt åkt skridskor med mig två gånger och simmat, så bör jag inte dra mig bara för att jag är sämst på att hantera stavar och skidor i komination.

Jag har fått brev från csn nu. I brevet skrev de att beslut var taget och att jag skulle skicka in en underskrift på att jag pluggar och datum, så det verkar som att allt gick bra. Hoppas jag i alla fall, men jag tänker då inte ta något förgivet. Man vet aldrig hur det där blir. *peppar peppar för att något mer ska gå snett* Ska ringa till min far för jag tror att det faktiskt kan ta ett tag innan det hela går igenom.

Som den list människa som jag är så har jag även massor med frågor till examinator och artikelsökning, samt seminarieförberedelse. Java måste jag också hinna med.

Tänker en hel del på mina vänner för tillfället och då speciellt på Ewe och hennes syster Emelie och deras flytt. Ska planera in dagen för deras avfärd med kartonger och annat. Ska även planera in någon dag då jag ska hjälpa dem med packning och liknande, då de så snällt ställde upp när jag skulle flytta ifrån helvetet och till min fristad.

Tänker nu: Vad är det som definierar en vän till en vän? Vad är det som skiljer en vän från en bekant och kompis och ytligbekant och liknande?

Vad som är skillnaden mellan en vän och en människa som är mer än en vän, det är något som jag nyligen fått erfara. Så det vet jag ju... i alla fall i den form som relationen nu har. Intimiteten är ju framförallt den viktigaste skillnaden. Det är stor skillnad mellan att vara fysiskt/kroppsligt nära & nära mentalt och endast nära mentalt, dela med sig av erfarenheter och tankar.

Men vad är det som gör vänner till verkliga riktiga vänner som man kan lita på i vått och torrt... och hela den biten.. Alltså! Vilka kriterier bör en vän uppfylla? Vad är det för egenskaper man letar efter hos en vän?
Detta är då färgat mycket beroende på person. Vem man själv är och liknande. Men innebär detta att om man inte känner sig själv så bra så är det därmed svårarer att finna VÄNNER?

Ska klura vidare på detta.


Valentine och Listor

Idag är det Alla Hjärtans Dag. Det är en sådan där dag då man eller mer specifikt jag skulle vilja spendera i sängen med min älskade och spendera hela dagen med att kyssas och göra alla de saker som man ska göra under en dag som denna. Men, nu är det ju så att jag har en liten hemlighet på gång. Ett litet pyssel som tar lite tid så det får bli till helgen. Då jag kan spendera lite mer kvalitetstid med M. Jag har insett att jag är duktig på att spendera kvalitetstid. Dock finns det några saker som jag inte har gjort som jag skulle kunna göra :D

På min egen begäran gör jag nu en lista med positivitet:
M
Bror
Mamma
Pappa
Farmor
Vänner
Måla
Dricka kaffe
Vara effektiv och inse att jag faktiskt varit duktig
Klapp på axeln när jag gjort något bra
Pussar
Kel
Kyssar
Sex
Träning
Sy fantasifantastiska saker
Stora lätta snöflingor
Solsken
Gnistrande snö
Orden "Jag älskar dig!" när jag är ledsen
Glass
Tanken "Jag försöker i alla fall lösa saker så att det ska bli bättre. Många gör inte ens det."
Att skriva i min postitivitetsbok
Att läsa det jag skrivit i min positivitetsbok
Drömma och Dagdrömma
o.s.v

På in egen begäran kommer här också saker som är positiva och som jag vill göra:
Gå på bio
Resa till Thailand, Kanada, Australien, Tyskland, Japan/Kina, UK, Karlstad och till Anna.
Gå på restaurang
Måla tavlor.
Sy färdigt min maskerad/fantasi-outfit
Spendera tid med min pojkvän
Spendera tid med mina vänner
Rota mig på ett och samma ställe och känna mig trygg.
Någon gång kanske skaffa barn
Plugga färdigt min utbildning
Spendera en heldag i pyjamas framför tv:n

Jag har insett att jag är en list-människa, men jag tror inte att jag är det så mycket i vardagen. Jag skriver inte alltid upp vad jag ska handla på affären Jag gör det ofta men inte jämt. Jag gör listor över positiva saker som jag vill ska vara längre än de negativa och jag gör listor med saker som dessa. Detta borde vara tillräckligt för att göra mig till en list-människa.

Jag saknar M just nu Enormt. Speciellt efter i morse. Efter helgen ska jag bota min oros-känslor. Om de inte blivit botade tidigare. Den enda onskan är okunskap.

Idag ska jag skriva ut två artiklar och skriva referat på dem och lämna in dem till Linus. Hade totalt glömt bort det. Det positiva är att jag gör det nu när jag kommit på det. Negativt att jag glömde bort det totalt. När det är gjort så kommer det att kännas så där extremt bra så att jag med gott samvete kan spendera tid på något helt annat.

Hoppas hoppas att det där med CSN löser sig. Just nu tycker jag att det känns riktigt jobbigt. Jag vill inte att det ska kännas jobbigt. Bra är att jag gjort typ allt jag kangöra för att ordna det.

Jag tycker att Alla Hjärtans Dag ska vara en dag som alla andra dagar, när man visar vad man känner och hur mycket man älskar sina nära och kära och då lite extra sin käreste. En dag när man visar hur mycket de betyder! Vilket man bör göra varje dag, men just idag... Om M inte redan visste, vilket jag tror att han gör, så hoppas jag att jag kan visa det mer än vanligt.


 

Just nu Önskar jag mig innerligt att det kunde varit en helgdag och att jag hade kunnat göra det jag pysslat med i huvudet den senaste tiden.


Jag till Jag

Dricker massor med kaffe.
Hävdar fortfarande att jag inte kan laga mat.
Vägrar att erkänna att man blir mer och mer vuxen.
Befinner mig mellan en lägenhet och ett hus tillsammans med min pojkvän.
Utvecklar min konstnärliga sida.
Klottrar ner ord på bussbiljetter och metro under bussturer.
Tycker om att köra bil.
Ligga och mysa på morgonen.
Lördagar.
Har fått rutiner.
Jag har börjat äta frukost.
Klär mig varmt när det är kallt ute.
Klär mig kallt när det är varmt ute.
Lyssnar på musik.
Funderar på livet.
Kysser.
Hånglar.
Accepterar.
Har sex före äktenskap.
Zappar förbi doku-Soper!


Att ge betyder ungefär samma sak som kärlek

Jag har fått lära mig idag att det hebreiska ordet för "att ge" kommer från samma stam eller har samma ursprung som ordet kärlek. Ska kolla upp det ordentligt någon gång. Tanken är fin.

Efter en lång biltur tillbaka till det lilla samhället där det lilla gula huset med vita fönsterbrädor ligger, funderar jag fortfarande på vår konversation. Om att det i ett förhållande där två människor älskar varandra är mycket viktigt att man är öppna om vad man vill och strävar efter i livet och tillsammans. Jag är då rätt säker på vad jag vill på sätt och vis, men vill inte för den sakens skulle sätt upp mål då ingenting någonsin blir som man tror att det ska bli. Och om man sätter upp fasta mål så är chansen för att man blir besviken om man inte uppnår dessa mål så mycket större än om man inte gör det. Jag kan säga så mycket som att jag aldrig för mitt liv varit i ett sådant förhållande, förrän nu, där själva förhållande till den jag älskar verkar så sunt och vettigt och inte alls konstigt och förvirrande. Där känslorna verkar följa i förnuftig ordning och falla på rätt plats och... och det gör mig ibland rädd och det gör att jag känner att jag skulle vilja ge så så mycket mer än vad jag trodd var möjligt för mig att vilja ge. Det är skrämmande och skönt och överaskande, men samtidigt uppfriskande och lättande. Jag var inte från början så medveten om att jag ändå så snabbt kan tänka mig att uppleva alla de riktigt stora sakerna med någon förr.

Det här känns helt plötsligt lite klychigt. Men sådana saker som att skaffa barn någon gång i framtiden (tro inte för att jag skriver ner det nu innebär att jag vill det just precis just nu, men någon gång i framtiden när det är lite mer lämpligt) och rota mig. Tänk vilken tanke. Jag vilja rota mig. JAg som aldrig någonsin varit på ett och samma ställe längre än en månad sedan jag var mellan 9-12 tills nu. Det är konstigt. Det känns nytt och det är en mer skrämmande tanke. Att jag kan tänka den tanken och vilja så mycket och älska någon så mycket att jag så gärna vill bara hålla om och att den andra ska vara så trygg och må så bra... Att jag vill borra mina stackars frusna fötter långt ner i myllan och låta dem värmas. Att jag vill gräva upp allt det där som är kvar i botten av mig själv som jag inte förr ville ta itu med bara för att jag vill att allt ska vara utstädat för att den jag älskar inte ska behöva dela plats med en massa stök.

Så jag frågade:  Vad tror du att jag vill med vårat förhållande?
En fråga som jag tyckte var mycket bättre än att fråga: Vad vill du mig?
För det var en fråga som sa mer om vad han tyckte och ville och vad han trodde om mig.
Och.. han svarade att han trodde att jag behövde någon som bryr sig om mig och att jag behövde någon som tog hand om mig och att han trodde att jag ville bli omhållen och alla de sakerna.
Och... jag belv glad så djupt in i själen att jag trodde att jag skulle gråta floder och det gjorde jag fast inuti.

Så frågade han: Vad tror du att att jag vill med vårat förhållande?
Och... jag tänkte det var mycket svår fråga...
Han har så rätt i att jag inte vill och han säger själv att det där med att sätta upp datum i ett förhållande gör att man bara lägger upp sig själv för besvikelse.

I natt sa jag någonting som jag inte trodde fanns inom mig. Det var mod i det jag sa. Han hade somnat. I morse vågade jag inte säga det igen.

När han gick till jobbet tänkte jag: Jag vill ge dig allt som du behöver och mer för att jag älskar dig!