Utspel på internet kan skippas!

Jag är fortfarande rätt irriterad sedan igår. Hoppas att det löste sig, men jag har lite svårt att tro det. Om det blir någon skillnad efter vad vi sa... efter vad jag sa och vad M sa. Jag vet faktiskt inte riktigt hur allvarligt det togs. Att vi båda kände oss överkörda var en allvarlig sak och visst det ordnade sig nog till det bästa. MIssförstånd är missförstånd, man kan inte göra så mycket annat än att försöka göra det bästa av det som hänt och lära sig av misstag och gör bättre nästa vända om man kan och är medveten om det. Dock så känns det väldigt ledsamt att det kändes som att det inte togs på allvar det jag sa om att jag hela tiden blir exkluderad. Nåväl.. jag ska i alla fall göra mitt bästa för att hålla saker och ting på en vuxen nivå. Speciellt som det handlar om väldigt små saker att irritera sig på.

Tog rätt hårt på de orden Fuck You Fuck You som stod hårt i ett dagboksinlägg... det var inte så osynligt vad det handlade om eller om vilka det handlade om. Det är kanske inte så osynligt vad detta handlar om. Men det känns väldigt otrevligt och mycket hårt och fult att skriva sådana starka ord. PÅ INTERNET! Det känns inte så vänskapligt och i ögonblicket det skrevs så var det säkert inte vänskapligt menat, men det är ord man kan välja att skriva i sin pappersdagbok. Jag menar, det är rätt onödigt att vräka ur sig sådana saker på internet. Om jag och M skickar ett meddelande och frågar vilka dagar som går bra och den andra parten svara och säger vilken dag som går bra, Då är ju det senaste ett bekräftande. Att det inte anges någon tid så tror man ju att det inte är planerat något under den dagen och att det tas på allvar.

Nå väl det löste sig väl på ett vuxet sätt, vilket var skönt. Kan ju hoppas att det håller sig på en vuxen nivå efter det här och att utspel som det övre kan skippas nästa vända. Kan ju hoppas att det inte blir någon sista vända.

...

Just nu är det mycket som händer. Min bror tar studenten. Jag håller i och planerar hans studentlunch och allt som kretsar runt det, vilket är betydligt mycket mer än vad man tror. Pappa kommer upp hit så jag ska se till att kunna hämta honom från flyget. Mina gamla klasskamrater ska ha utspark. Jag pluggar som en toka. Lär mig vad det är att bo i villa, d.v.s. att renovera är inte lätt att lära sig. Vi ska byta golv tapeter måla listerna och taket. Sedan är det ju massor med arbete med att räfsalöv och gräs. Inser hur bortskämd man kan vara när man bor i lägenhet då det alltid finns varmvatten oavsett. Jaja, så länge man betalar hyran i alla fall. Spenderar så mycket tid jag kan med L. Inte lätt för henne nu när hon blivit singel. Spenderar tid med C, så mycket jag kan, för hon kommer nog snart att åka till landet som har den där modehuvudstaden Paris :) .

Annat än detta så är livet underbart förutom att jag är så besviken att jag knappt kan finna ord för det. Varför gör människor att man blir så besviken och varför agerar de sig som svin!

Hur ska det gå?

Så, idag kommer mamma på besök och det känns stort. Det här har inte hänt förut. Eller jo, under tiden jag varit bara jag så har hon det. Inte har det hänt ofta. De gånger som hon hälsat på mig kan jag räkna på ena handens fingrar. Så sant som det är sagt. Men, idag händer det att hon hämtas av M (som slutar jobbet lite tidigare) och kommer ut till S och hälsar på oss och ska äta middag här. Jag ska erkänna att detta är mycket nervöst från min sida staketet. Jag har städat. Inte så mycket kanske. M var duktig och dammsög och torkade golven (tror jag i alla fall rent såg det ut att vara) tidigare, så det mesta var redan gjort. Nervös är jag i alla fall. Tänk om det går dåligt, tänk om det blir jobbigt. Å, jag får magknip och klockan är redan halv tre och det betyder att hon typ är på väg hit snart eller redan.

Nervös är jag också för att pappa ska komma och vara hos oss. Broder tar studenten. Stora grabben! och då kommer pappa hit för att hälsa på och då passar han på att vara hos oss. På det sättet så blir det inte så jobbigt för farmor. Sedan är det ju det faktum att M vill träffa pappa och pappa vill väl se vem M är och det känns ju jätte stort. Tack och lov för att det är i juni och inte den här månaden, tänker jag. Men, juni står alldeles bakom dörren! Tänk om de inte kommer överens. Fast det tror jag att de kommer att göra. Men tänk om de inte gör det.

Hur ska det gå?