Visa ord att minnas

Det är mycket pluggande nu. Men, det är skönt att jag nu kan se att studierna faktiskt betas av en kurs i taget. Så långt är det inte kvar. Ganska skönt att veta att jag inte är den enda som har haft det lite tufft. En del av mina gamla klasskamrater har haft det lite tungt även de och när jag tar några steg utanför min bubbla så kan jag se att det faktiskt gått riktigt bra för mig. På många sätt ligger jag faktiskt rätt många steg före studiemässigt. Det är verkligen jättebra!

Jag köpte de där skorna jag blev så kär i. Behövdes och tur var väl att jag gjorde det. Jag hade tänkt vänta tills snön kom och så blev det. Fast kanske inte riktigt som jag tänkte mig. Jag fick födelsedagspengarna från mamma den första riktigt, riktigt minusgradiga dagen nu i oktober. På lördagen förra veckan för att vara närmare bestämt. Väl på väg till ecco för att inhandla dem så börjar de första snöflingorna att falla. Det var grått, kyligt och blött ute. Flingorna lyste upp. Skorna står nu i halen här hemma och ser ut som om de alltid skulle ha stått där. Detta fast jag bara ägt dem mindre än en vecka. Behövde dem verkligen. Hittade så klart ett par andra skor som jag tänker köpa. Det är ju faktiskt rätt typiskt. Först hittar man inget man gillar och så går man runt, runt och blir lite nedstämd för det, men sedan händer det. Helt plötsligt hittar man massor med kläder och skor som man gillar.

Jag hade egentligen tänkt att jag skulle skjutsa M på jobbet och sedan komma hem och plugga det första jag gjorde. Dock blev det ju inte så. När jag väl kom hem så tänkte jag. Nu har jag varit duktig hela veckan! Jag förtjänar att faktiskt ta det lite lugnt. Så jag ska ta några Sussie-spa timmar och faktiskt bry mig om min kropp. Det förtjänar den. Jag har insett att det är mycket dåligt att jag hela tiden sliter på den. Uppe sent och tidigt uppe och bär runt på en väska som väger typ 7 kilogram på ett ungefär. Kurslitteratur är inte lätt att bära på ryggen. Sedan tränar jag lite tungt när jag väl sätter igång. Men, när hinner kroppen egentligen slappna av. Herregud! När var det sist jag lade ner tid på att sminka mig och gjorde en ansträngning för att se lite mer "fräsch" ut. Det ska allt åtgärdas.

Det är viktigt att kunna känna sig bekväm i sig själv. I sitt hjärta och i sina kläder och med sin tankar. Det är skönt att jag gör det. Någon sa till mig en gång. "Det är viktigt att finna en koppling mellan själen, hjärtat och tankarna och lägga energi på att låta en rödtråd få gå genom tanken, hjärtat och själen, så att de lätt kan kommunicera med varandra. Det är inte egoistiskt eller själviskt att se till att själv må bra och omge sig med människor med en positiv närvaro. Om man själv inte mår bra, då kan man inte vara en positiv källa för andra. Det handlar inte bara om att ge, utan även om att finnas och existera och vara medveten om sin egen existens. Många kvinnor och män vågar inte be om hjälp och inte heller ta emot hjälp. Så mycket som du ger till andra, ska du också kunna ge dig själv. Blunda och tänk på alla de gånger som du tittat på när någon du älskar sover och är sjuk eller orolig. Tänk då på hur mycket du vill göra för och hjälpa den personen. Tänk sedan att det är du själv som ligger där och att det är du själv du ser. Försök att vilja detsamma för dig."


Jag håller fullständigt med om detta! Jag utbringar här med ett Hurra! för dessa väl valda orden.

Jag tänker dock att det finns alldeles för många som aldrig någonsin stannar upp i sin vardag och som bara letar och letar efter något som kan göra att de mår bättre. När det i själva verket är de själva som gör mest skada på sig själv. Känner sig oroliga och som om de inte hittat rätt och funderar vad de har uppnått hittills i sitt liv. Känner avundsjuka för vad andra har uppnått och ur de lever och har det. Tänker varför har jag det inte så? Vad är jag duktig på? Varför är alla så mycket bättre än mig? Det är många som känner sig vilsna och istället för att ta sig tid och sätta sig ner med sig själv och sitt hjärta och sina tankar, så skyller de och tror att det är saker runt om som är orsaken för den vilsna känslan och övergivenheten. Det finns inget större svek än att det man gör mot sig själv.

M sa en gång till mig och jag tänker på det ofta. "Så länge som man gör det bästa valet man kan i den situationen man befinner sig i, så finns det ingen anledning att ångra sig efteråt. I efterhand kan man se att det kanske fanns andra val som man kunde ha gjort, som man inte såg då. Men, så länge man känner att man gjorde det bästa valet man kunde när det väl behövdes då kan man inte göra mer och det finns inget att ångra sig för eller att be om ursäkt för." Jag har gjort de bästa valen jag har kunnat i alla de situationer jag har befunnit mig i och jag känner inte att jag ångrar några av de valen.

Nu koncentrerar jag mig på det som är positivt och jag mår bra. Trots lite värk i nacken och ryggmusklerna och huvudet, samt en bunt med kartonger, en massa skolpapper och en lägenhet som behöver städas ut och ett hus som också måste städas. Tack och lov för att det finns massor med positivt och ett lugn i den röran. *skrattar*


Prioriteringar på Plats

Idag har jag haft en del tid för mig själv. Hade egentligen planer på att gå ut med klassen och festa för omväxlings skull. Jag kan bara plugga så många timmar per dygn och nu har jag då verkligen förtjänat en ledig kväll. Dock så blev det inte utgång för min del då det är oktober-fest som firas denna lite småkyliga afton. Nej, för jag hade lovat pojkvännen och sambon min att jag skulle skjutsa honom från firandet med hans jobb. Nåväl, betyder inte att jag får tråkigt för det. Istället spenderar jag min kväll med L och ser på stolthet och fördom. Det brukar diskuteras mycket känslor och framtidsdrömmar under sådana kvällar. Ikväll kommer nog inte skilja sig så mycket från mängden. Det känns jättebra för tillfället. Jag vet vilket som är vilket. Prioriteringarna är på rätt ställe och huvudet och hjärtat är samman kopplade. Det känns verkligen bra! Ut med allt negativt och in med positivt. Vilket inte är svårt alls. För det har verkligen inte funnits nästan något negativt. Bara ett par saker, men det har jag ordnat nu.

Jag åkte på vårdcentralen pga av min konstanta huvudvärk. Den som jag har haft i fem veckor nu. Den har blivit värre och jag har haft rätt mycket ledvärk också. För att göra en lång och rätt så rolig, men fortfarande obetänksam, historia kort, så kom läkaren (som först skrämde mig rejält med att säga att det kan vara en hjärntumör) fram till att det förmodligen handlar om inflammation i nack och ryggmuskler. Detta efter massor med snabba neurologiska tester. Dock ville hon inte utesluta att det kan vara något neurologiskt eftersom jag hade så många liknande symptom. Om det skull bli yttligare förvärring i form av synbortfall eller liknande så krävde hon att jag skulle återkomma direkt. tillsdess skulle jag käka antiinflamatoriska tabletter (tror att det var så de kallades) och uppsöka sjukgymnast. Förhoppningsvis skulle även illamåendet gå över.

A kommer upp. Sitter på tåget. Jag längtar och saknar dig!!!

Jag blev som Mårten skulle ha uttryckt sig "kär i ett par skor idag". Jag fann dem på ecco butiken istan. De satt perfekt och skavde ingenstans. Snygga och praktiska och fortfarande nätta. Det är ingen som helst tvekan om att jag ska köpa dem. Trots att de kostade över 1500 kronor. Skönt att jag snart får pengar. Jag har skjutit på att få födelsedags presenten av mamma. Hon kommer att tycka att det här är ett av de bättre köpen jag gjort.
Det var lite läskigt när jag var påväg till ecco butiken. Påväg dit idag så var det massor med poliser utanför Verner och Verners. Just minuterna innan jag passerade Stora hotellet hade en 25-årig kille knivrånat V&V butiken. Galet!

Det slår nästan den där gången som jag gick in på OBS! och på vägen ut möter poliser med polishund inne vid kassorna och pikébussar utanför. Tydligen hade det varit en man inne på OBS! som sprungit runt med yxa. Är det norrländskt eller bara galet? Jag tror på galet. För jag läste i tidningen lite senare att det var en man som hade rymt från mentalavdelningen.


Skepticism mig nära

Vaknade och gick upp klockan 9:45, har ätit frukost och duschat. Pratade länge i telefon med min farmor för jag hade något som tyngde ner mig. Har en filosofiuppgift som ska lämnas in imorgon, så jag måste nu gräva ner mig helt och hållet fram tills inlämningen. Har ingen aning om hur sådana uppgifter ska se ut. Min lärare i filosofi har inte uttryckt något om det heller. Vi har bara fått en uppgift och inga direktiv eller liknande kring den. Nåväl, jag ska skriva ihop 600-1000 ord i alla fall. Hur mycket kan det vara egentligen? [Kollar hur många ord mailet som jag skrev till honom igår var.] Haha.. mailet var 684 ord långt! Inte illa! Så, om jag går på promenad fram till 13:00, gör mig lite fika i form av te och lite godis möjligvis och pluggar in mig lite på ämnet fram till ca 16:00. Diskuterar lite med Mårten när han kommer hem, för det brukar oftast ge mycket när man får resonera med någon, och gör ett upplägg för vad jag vill få fram. Då borde det ju gå ganska bra i alla fall teoretiskt tänkt. Skepticism är ett mycket svårt ämne! Och, det ligger nära mig. Trots att jag vet att jag är tillräckligt smart för att tota ihop lite mer än en sida, så känner jag ett litet orosmoln över mig. Måste ta en promenade i alla fall. Behöver att andas ut och koppla ihop magkänslan med mina tankar. Det är fint väder ut. Löven faller och solen skiner och det är kyligt. Tur att jag har shoppat varma kläder.

Deppar mig Glad och pluggar Filosofi

Jag har pluggat som en liten galning hela dagen idag. Jag steg upp tidigt åkte till universitetet och gick på föreläsning, läste lite filosofi och sedan tog jag en promenad ner till M's jobb och undrade om han ville äta lunch med mig, gick till Stadsbiblioteket där jag pluggade yttligare en sund för att sedan gå på lunch. Jag och M lunchade och sedan åkte jag Sävar-bussen hem och fortsatte att plugga. Tog tre timmar för mig att skriva mail till min lärare i filosofi, som aldrig finns när jag går förbi hans kontor. Jag funderar djupt på existensen av filosofi-lärare.

Jag har spenderat bra mycket med tid på telefonen med min tjejkompis L, som ringde och var lite ledsen. Har en bekant/kompis.. eller tja jag vet inte riktigt hur det hänger ihop, men som jag förstod det så var hon besviken på att denna varrätt krävande. Jag kan relatera. Inte att min tjejkompis L är krävande.. nej det är hon inte. Men, jag kan relatera till att ha för krävande kompisar. Kompisar/bekanta som bara ringer när de vill ha något. Fan, jag är så jävla less på sånt eller är jag bara grinig nu. Jag är glas att L tycker att jag är positiv, även om jag itne känner mig så positiv för tillfället.

Äsch!

Tack och lov att det finns annat som är så mycket värt.

Nä, nu ska jag göra mig redo för att plugga yttligare. Dags för att köra ner till universitetet igen och plugga filosofi. Hur mycket filosofi ska man orka med egentligen.

Skönt med Superkrafter?

Åh! Jag borde plugga mera. Det finns så många saker jag borde göra. Packa, Plugga, Plocka uppsaker runt om i huset. Åh, varför är det som att det är för få timmar på en dag. Istället för 24 timmar skulle det gärna kunna få vara fler. Åh, jag vill ha samma förmåga som Hiro Nakamura-karaktären i tv-serien Heros. Kunna blunda stanna tiden och hinna göra allt som man inte annars skulle kunna hinna. http://youtube.com/watch?v=sMFUsXByRhs Ropa Yatta!!!

Jag har i alla fall hunnit med att hänga upp lite tvätt äta lunch coh stoppat in yttligare en tvätt. Det är ju bra i alla fall.

Just nu tycker jag om att lyssna på lite mainstream-musik:
http://youtube.com/watch?v=sMFUsXByRhs (I love it when it rains!)
http://youtube.com/watch?v=CGOMIf1PEE0
http://youtube.com/watch?v=YMumR_GXxW0
http://youtube.com/watch?v=YMumR_GXxW0


Tillbaka från Ö-vik

Nu är vi hemma från en alldeles underbar helg i Ö-vik. Vi firade ett år!  Jag konstaterar att ett år tillsammans är stort, speciellt då vi lever tillsammans och håller på att flytta in alla saker från lägenheten, har renoverat tillsammans. Snart bor jag helt och fullt i Sävar. Lycklig. Vi hade egentligen andra planer än att åka till Ö-vik, men när vi inte kunde spendera dem ute i naturen som tänkt så bestämde vi oss för att åka iväg på en liten resa istället. Vi kollade runt på internet efter vandrar hem och liknande och bestämde oss för att åka under Söndagen. Vilken tur att vi gjorde det. Hela helgen blev underbar. Under resan ner stannade vi på lite olika ställen och tittade på sevärdheter och åt mackor och drack mjölkchoklad och tog kort. Det var skönt och avkopplande att ta oss tid och inte stressa iväg.

Väl nere i Ö-vik tog vi in på ett enormt mysigt litet vandrarhem som fanns en bit utanför staden, där lämnade vi våra väskor och packade ner badkläder och begav oss till Paradisbadet. M hade aldrig varit där, så det vore ju naturligt att åka dit. Vi betalade inträde och spenderade vår tid med att åka vattenrutschkanor och bara njuta av att få vara tillsammans. Men, det bästa var ändå att vi bestämde oss för att betala extra och få tillgång till deras 18-års relax med upplevelseduschar, deras flera olika sauna, fotbad, bubbelpool, kallkälla, aufguss mm. Helt otroligt avslappnande och roligt. Där spenderade vi vår tid tills stängning. På vägen till vandrarhemmet  luktade vi båda eucalyptus. Länge seden jag kunde känna en sådan ro i kroppen. Jag tittade över på M när han körde och tänkte "Tänk att jag får vara tillsammans med honom" . Klockan var rätt mycket när vi väl var framme, så vi bytte om till lite snyggare kläder.

M i skjorta och jag i kjol begav vi oss till en liten, men mysig, restaurang. Vi fick vänta på att kyparen skulle tilldela oss ett bord och under tiden jäktade en servitris förbi och beklagade sig för att hon hade så mycket att göra. Vi fick ett bord lite avsides och privat, men fortfarande beläget så centralt att vi hela tiden kunde få kontakt med kyparen. Skulle inte kunnat bli bättre än så. Vi beställde in förrätt för två, varmrätt och lättöl och cider. Jag tror inte att jag har varit så mätt. Att få titta in i hans där vackra gröna ögonen med små små bruna fläckar gjorde att mitt hjärta inte kunde sluta le. Att få hålla i hans varma händer och känna hur luftna mellan oss vibbrerar så där smått och att det är så där laddat. Allt det gjorde mig alldeles snurrig. Maten var underbar och det är helt otroligt att jag kunde få uppleva allt det med M, som uppskattar det precis lika mycket som jag. Jag älskar att åka på sådana här turer med honom, framförallt för att han tycker om och vill göra dem med mig och för att jag vill göra dem med honom. Vi tog kort på mycket, men vid vissa tillfällen passar det sig inte att man tar med sig kameran för att föreviga. Det passar sig som beäst i minnet. Vi beställde in efterrätt. Var sin, men åt ifrån båda. De som åt där kanske tyckte att vi var löjliga som räckte över mat på gafflar och skedar till varandra, men då får de tycka det hur mycket de vill. För inte bryr jag mig! Det är underbart att få uppleva allt tillsammans. Det var ju därför vi åkte. För att fira oss och för att ägna till till varandra och ta oss tid att samla energi.

Dagen därpå åkte vi till en gigantisk kyrka som vi såg från vägen på väg till vandrarhemmet. Nära var den ännumera mäktig och blickade ner mot vattnet som strömmade genom Själevad. Med allsin åttakantiga pratk lyste den vit och ren bland alla höstens färger runtom. Otroligt vacker! En blid skulle aldrig kunna beskriva känslan. Kupolen inne i kyrkan var förundransvärd. Hand i hand gick vi in och ställtde oss mitt i kyrkan och tittade upp. Altaret var enormt! Arkitekturen fantastisk. Trots att de för tillfället renoverade orgeln och bättrede på färg och liknande.

M shoppade tröjor och jag shoppade inte alls. Har köpt rätt mycket kläder och fått mycket kläder i födelsedagspresent. Skor har jag också fått och fortfarande letar jag efter ett par riktiga snöskottar/promenad-skor.  Jag har inte fått min present av mamma än, då hon vill bidra till dessa skor. Jag behöver dem nu när jag bor i Sävar. Det är inte riktigt samma sak att bo i hus som att bo i lägenhet. Bor man i lägenhet så behöver man inte skotta det minsta så länge som att det är en hyresrätt och inte en bostadsrätt man bor i. Jag har skottat förut när jag bodde i radhus, men då var mina fötter mindre än vad de är nu. M köpte massor med fina tröjor och som alltid blir jag häpen över hur fin han verkligen är. Jag tänker ibland. Varför kunde jag inte se hur vacker han var när vi bara var vänner? Jag tyckte att han var mycket snygg och jag tyckte att det var mycket konstigt att han inte hade någon flickvän trots att han var världens snällaste och så smart och intelligent. Trots att jag visste detta. Hur kunde det vara så att jag inte kunde se vidden... Är det så att ju mer man känner en människa och ju mer man känner för en människa desto vackrare blir de? Han är vacker.

Ibland kan jag bli lite rädd, för tänk om jag inte skulle kunna mäta mig med honom. Men sedan så slår jag bort tanken och tänker. Det är onödigt att vara rädd för det. LIta på att han säger något om det av någon urbotas dum anledning skulle vara så. Sedan känns de bra igen.

Vi gick på museum och såg på konst och vi på vägen hem tittade vi på möbler. Soffor till vardagsrummet. Det var roligt.

Det är konstigt att jag är 25 bor i ett hus med en man som jag älskar så otroligt mycket, åker på kärleksfull resa och tittar på möbler och klipper gräset och eldar i vedpannan. Jag älskar mitt liv och jag älskar M :D