Plågad på tandläkarakuten

Jag har en visdomstand på den nerdre käkens vänstra sida, som har krånglat och krånglat i ett par dagar. Drygt. Idag fick det vara nog. Imorse kändes det som att jag var på väg att bli en hamster på den sidan huvudet. Antingen det eller så skulle jag bli helt bortdomnad och svullen och se ut som ett mindre freak än hälften hamster hälften människa. Var vänlig och hör ironin i det där sista. Fick ringa 112 för att få tag på en akut-/jourhavande tandläkare. Det gick bra att hitta till folktandvården på sjukhuset där jag skulle infinna mig kl 13:30 på tredje vångingen. Det gick bra att gå ta steget över tröskeln och det gick bra att sätta sig och fylla i papper. Fick skriva ner min nya adress för första gången. Vår gemensamma adress. Det var rätt okej att sätta sig i tandläkar stolen också. Har ju varit hos tandläkaren för inte så längesedan. 17 september var det sist. Det gick jättebra. Men min visdomstandkrånglade inte då. Den tyckte väl att det var mycket roligare nu. Tandläkaren brättar för mig vad som är problemet och pekar på mina "17 spetember"-tandbilder. Sedan förklara han att de måste skölja kring visdomstanden. Det lät väl inte så tokigt eller hur? Visste inte? Jag kände en viss oro här för min visdomstand syns inte. Det har bara bildats en liten ficka längstbak på tandraden. Jag tänkte ja ja de ska nog bara skölja i den lilla ficka. Men NEJ!, Så Enkelt Skulle Det Inte Bliva!!!! NEj fram med kanyl och klorhexidin eller vad nu den flytande vätskan hette och in under tandköttet och runt tanden skulle de och skölja skölja så att de kändes som att hela huvudet skulle sprängas för det var infekterat och irriterat. Kom åt någon nerv här och kom åt någon nerv där och haha där gjorde det visst som ondast så där tar vi och sköljer lite extra!!! Jag trodde att jag skulle dö och svimma av och klämmer M's hand så hårt och spänner mig så mycket att jag nästan lyfter mig från stolen. Detta samtidigt som sköterskan försöker göra det bättre genom att på ett sadistiskt lugnt sätt säga andas genom näsan och vicka lite på tårna andas genom näsan och vicka på tårna det går nog bra.. Medan jag bara kan tänka på att mitt huvud kommer att ramla av av all smärta och skrika för att det gör så blixtrande ont! När jag tror att allt är över och börjar pusta ut för tandläkaren drar bort den onda kanylen. Nej då... Det är inte över där inte Då! ska han göra om hela proceduren som gör dubbelt så ont!!! och peta med kanylen på de nerver och kring tanden där det gör som mest ont yttligare en gång!!! Gahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!! Hoppas hoppas hoppas att jag slipper göra det igen! Men han sa att risken finns. Jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av en leksak!, men itne hade de någon sådan! Tandläkarsadister!!! Nåväl, blir jag bättre så må det väl vara gjort. De säger ju att all äcklig medicin är bra medicin och jag får väl bara vara glad att jag itne behövde betala ett öre för att bli plågad!

En otrolig lättnad

Sedan min födelsedag har allt gått i rasande fart. Mamma och farmor kom på Lördagen, M's föräldrar kom på Söndagen, M's syster kom på Torsdagen med sin man och sina barn och på Lördagen därpå kom vännerna på besök spelade kubb, åt middag och efteråt var det tårta, bullar och kakor. Det har varit hektiskt. Men ack så roligt.

Sade upp min lägenhet på självaste födelsedagen och sedan dess har jag sagt upp hemtelefonen, adressändrat och är inte längre kund hos Umeå Energi. Jag har till och med hunnit flyttas på massor av de saker som stått i lägenheten och bara samlat damm. Alla kläder har ju varit i huset, men möblerna håller vi på att flytta. Det går snabbt och lätt. Jag har ju flyttat en del så jag har ju koll på hur det ska göras. Det behöver då verkligen ingen tala om för mig! Det är skönt att vi har tid på oss också och inte behöver flytta alla grejer på en gång. Ett lass i taget. Det känns mest bra för (fnissar lite) vi vet inte vart allt ska stå. Allt står huller om buller överallt. Men, det är ett glatt bekymmer.

Det är skönt att ta steget från att "provbo" tillsammans. Det känns skönt att ha bott ett år här ute i huset under alla årstider. Nu vet jag ju vad jag ger mig in i. I alla fall till Stora delar och jag vet att jag trivs. Det känns så naturligt.

Det kändes rätt när jag sa upp lägenheten. Men, det känns mer rätt nu. (Det är klart jag kan bara tala för hur det känns i stunden) Jag insåg att, när breven kommer till huset och inte till lägenheten (dit kommer det bara räkningar) och när alla ringer till huset och söker mig... Då! är det ju det som är hemma, men framförallt så är det det faktum att jag aldrig har känt hemlängtan förut och när jag väl känner hemlängtan så är det inte till lägenheten eller till mammas lägenhet eller till farmors lägenhet. Nej, det är till M och huset i S som jag känner det. Att jag känner så är ett stort tecken och då är det ju här jag är hemma.

Något annat som känns väldigt skönt är att institutionen som jag läser vid på universitetet har erkänt att de har behandlat mitt fall fel. De registrerade mig på en profileringskurs då jag fått dispans vid tröskelprövningen och sedan avregistrerades jag mitt under kursen. Detta får de inte göra! De får aldrig avregistrera studenter när det registrerat dem på kurs. De bklagade därmed att det har hänt och erkänner nu att de gjort fel och ska åtgärda saken så att det inte kan hända igen. Efter 1 ½ år under plåga känns det underbart att få ett sådant erkännande. Legat sömnlös under nätterna och de har fått mig att må mycket dåligt. (Jag vet att många nu tycker att jag bör ta i strid och kräva ersättning för förlorad studietid och liknande. Men nu vill jag bara bli klar med studierna så att jag snart kan börja mitt examensarbete och söka jobb.) Det skulle kännas mycket skönt att den personen som såg till att jag blev avregistrerad från kursen och programmet skulle få sparken. Efter allt trassel och all ovilja att hjälpa mig den senaste tiden efter snesteget så kan jag med gott samvete säga att denna inkompetens inte behövs i en sådan tjänst. Det var inte jag som gjorde något fel! Utan hon som gjorde tjänstefel! Jag är enormt lättad! Nu när jag har klarat min tröskelprövning och vet att jag är en av två som verkligen klarat allt jag ska ha avklarat och som ska göras kan jag andas ut. Jag har också fått beskedet att de kommer att hålla profileringskurserna i höst så att jag kan läsa dem. Jag har hört rykten om att jag inte blir ensam i klass 05 om att vara från klass 04:a vilket är mycket skönt. Vi blir alltså fler och för utam jag och T som klarade programmeringsmetodiken har några av 05:orna fått dispans och kommer att läsa profileringskurserna till hösten. Angående tröskelprövningen på programmmet verkar det vara så att det är något som inte stämmer. Efter djupare undersökning som gjorts har jag fått beskedet att då denna inte står med i utbildningsplanen så ska de egentligen inte få utfärda en sådan form utav behörighetskoll. Jag är oerhört nöjd, stolt och glad över att jag klarat tröskelprövningen och att jag har klarat programmeringsmetodik kursen. Oerhört stolt över mig själv öever att jag bet ihop och tog mig igenom detta och stod på mig istället för att ge upp och börja göra något annat. Jag är jätteglad för allt stöd jag fått och är mycket tacksam för alla de som iderligen påmint mig om att jag har gjort allt jag skulle. Glad att ni stod på er och påminde om att jag faktiskt tog reda på information och gjorde rätt efter vad jag blev tillsagd. Ni som verkligen stått vid min sida och glatt mig med värme omtanke och medkänsla, ni vet vilka ni är och vet vad ni betyder för mig. Alla andra kan slänga sig i väggen! Det är i de svåraste stunderna som vännen visar sig och prövas. Under tiden när det är som allra svårast. Inte efter, men under tiden. Det är skönt att veta vem som är vem.

Livet känns underbart och det finns inga ",men"

Denna ros är till er som funnits vid min sida och som finns vid min sida.
Jag älskar er alla!
image1

Ibland är det en så'n där dag

Jag tycker om att lyssna på Jacob Hellman och läsa hans låt-texter. För de gör mig glad. En del text rader är så klockrena och gör så att det känns så där varmt, när det är lite kallt. För, det är just de där dagarna på året, under hösten, när de behövs som mest.

Låten "Vackert väder" gör att jag blir så där extra varm inuti här där jag sitter och väntar med maten i ugnen och kakorna redo för upptining på bänken.

"Kom med och lägg dej här i gräset under mej och blöt ner kläderna. Det är väl vackert väder ovanför molnen men regn där vi står. Det finns ingen vackrare än du i din vannliga tröja och ditt våta hår. Jag håller mitt lilla liv emellan händerna, nu har jag lust att ta ett kliv och sätta nå't spår innan jag går. Kom med och gör en liten stund som skall vara kvar i hundra tusen år. Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner. Iblan vill man hellre sitta kvar och skratta högt där döden ser. Har du fått andra himlar i öögonen, när du får mig vart du vill med dom vanliga blå. Kom med och lägg dej här i gräset under mej och blöt ner kläderna. Vad tänker du på? Lägg dej på marken unte om du vill. Kom med och sätt ditt liv på spel för min skull."

Pinsamt !

Jag vaknade denna morgon trött och seg. Rullade över och värmde mig vid min älskade. När han var tvungen att gå upp för att äta sin frukost satt jag hop snurrad i täcket på stolen bredvid och små pratade och efter att han åkt la jag mig i sängen igen för att sova. Vaknade strax där på av att det ringer på dörren. Jag tänkte: "Han måste ha glömt lunchlådan" Jag tar på mig ett par byxor under mitt marinblåa kortkorta nattlinne och öppnar dörren. Men, där står inte M utan en helt annan person. Svart och smutsig står sotaren där och vill komma in och tycker att det är mycket underhållande att jag öppnar dörren i denna vackra kreation i silke. PINSAMT!!!!!


50/2år +1dag

Ja, nu har jag fyllt år. Jag är hela 50/2år + 1dag. Det är stort. Enormt stort. När någon frågar hur det känns att fylla år vanligtvis så brukar jag inte tycka att det känns på något speciellt sätt. Det känns ju typ som igår, brukar svaret bli. Men igår och idag.. Haha. Det känns faktiskt att jag har blivit de där magiska hälften till femtio. Jag spenderade dagen med min allra käraste M som hade gjort frukost på sängen och pussade mig gormorgon. Han hade tagit ledigt för min skull. Tänka sig för min födelsedag! Är inte det sjukt gulligt. Men!, som om det inte vore nog så va han bara ännu sötare och kom med presenter. Jag fick världens finaste Converse väska, presentkort till skor och världens gulligaste nallegram i hela vida världen. Det var till och med hål i paketet så att nallen kunde andas. Så, nu är det inte bara jag och M under samma tak. Nu är det allt jag M och nalle :D På tröjan var texten "Jag älskar dig" och ett hjärta sytt. Jag trodde att jag skulle sluta andas så rörd jag blev. Glädje tårarna började bara rinna ner för min kinder och ner i knäet. Lite grannn som i en sånn där Jacob Hellman låt där han beskriver vardagen på det allra finaste sättet.

Sedan åkte vi ner på stan och tittade på skor. Jag hittade inte några som jag tyckte om på ett så där "Jag måste bara ha dem"-sätt. M hittade ett par sådana "Jag blev kär i dem"-skor... för att faktiskt citera honom. Så, där har jag faktiskt beviset. Män kan också bli kär i skor. Haha. Det var så synd. Vi hittade dem på ecco-butiken i stan.. eller jag hittade dem faktiskt åt honom. Varför är det så mycket lättare att hitta kläder och skor åt andra för? Men, jag blev så glad för honom. Skorna var helt underbara. I brunt läder. Synd var bara att just de skorna hade en liten skada på högerskon och ska man köpa ett par ordentliga skor för ett pris på tusenlappen och däröver. Då! Ja då, vill man att det inte ska vara någon skada på dem. Det slutade med att M ringde till sin syster som gick på ecco-butiken i hennes hemstad och såg till att skorna blev M's. Vi gick länge och väl, men jag hittade inte det jag ville ha. Däremot blev det ett till inköp för M. En enormt snygg Eton-skjorta!!!  En sådan där fin fin skjorta som manchett-knapparna kan sitta på. De där manchettknapparna som han fick utav mig i julklapp. Så nu är han då definitivt representativ!!!! Helt sjukt snygg! Jag tappar andan varje gång han tar på sig kostymen och hela kittet. Tänker "Får man verkligen vara så där snygg" och "Tänk att jag faktiskt får vara tillsammans med honom". Fast det är ju inte kläderna som gör mannen. Det är då ett som är säkert.

Jag köpte ett par träningsskor i slutet av dagen. Ett par underbara Nike Woman'straining skor. Fick dem till och med lite billigare. Ett kap som heter duga. Nu gäller det bara att hitta ett par snygga skor att ha i vardagen och ett par sådana där praktiska promenad/"snöskottar"-skor. Utöver det har jag en hel lista med kläder som ska inhandlas. Men, det får bli lite senare.

När vi väl hade kommit oss hem var klockan mycket och jag trött. Synd att vi missade träningspasset jag så gärna hade gått på. Men, så blir det ibland. Vi såg på film istället och jag somnade i soffan med Nallegrammet i armarna. Lycklig och Kär!

Under dagen hann jag också säga upp min lägenhet. Vilket nog inte kommer som någon chock. Detta är en stor sak i min värld, även om jag inte bott i lägenheten speciellt mycket. Men, när brev kommer till en adress och bara räkningar till en annan. Det ska bli skönt att flytta in på Riktigt. Idag verkligen Älskar jag Livet!

Vardagsnytt

Igår målade vi äntligen färdigt listerna som ska upp idag. Det ska bli så skönt att få flytta in skrivbordet och datorn.
Med andra ord. Snart snart snart är kontorsrummet helt färdigt. Det har varit mycket saker som kommit ivägen för att det ska bli färdigt. Jobb skola vänner och familj. Men, nu är det snart klart. Inte mycket kvar. Det känns lite nytt i sovrummet också nu när vi bytt gardinstång och M skruvade upp kroken för våra badrockar. Jag frågade om han tyckte att det kändes som han allt det här nya hemma. Jag vill ju inte komma och röra om alldeles för mycket, men har säger att det känns som vi. Som oss båda. På något sätt gör det mig glad att höra att han är glad att det är vi båda och inte bara en.

Idag öser regnet ner igen. Det är bland de bästa känslorna i världen tycker jag. När regnet sköljer bort alla sorger. Ringblommorna blommar på trappan. Det är vackert att se de fina orange och gula färgerna. De lyser som upp nu när det är lite små tråkigt i alla andra rabatter. Hösten är här nu. Det känns i luften, i magen och i resten av kroppen. Det är skönt och renande på något sätt det med.

Pratade med A i telefon igår. Det var skönt att få prata med någon som känner en väldigt väl. Men behöver inte gömma sig själv. Det värmer att det är någon som är glad för min skulle. Inte för att det inte finns människor och vänner här i Umeå som är glad för min skull. Nej, jag menar hon har på något sätt en större förståelse för hur det kan kännas för mig. Vi har på något sätt gått igenom väldigt liknande händelser (trots att vi nu mera lever helt olika liv). Därför känns det extra speciellt att veta att hon är glad för min skull.

Det känns lite pirrigt att börja skolan igen, för alla de uppenbara anledningarna man kan tänka sig.


Oväntat telefonsamtal

Igår kväll fick jag ett mycket oväntat telefonsamtal. Det var någon som letade efter mig. Hade fått fel mobilnummer.. eller snarare lyckats tolka min snygga och prydliga handstil inkorrekto. Jag blev glatt överraskad. Jag hörde ju vem det var. Personen i fråga hade noterat att jag tycker om att dansa och uttryckt visst intresse för att svänga de icke-lurviga runt på ett halvfritt golv och undrade om jag möjligtvis hade något intresse för att börja en salsakurs. Ojoj, nämen ser man på. Det var inte illa. Att någon noterat och lagt på minnet att jag har hållit på med dans. Hehe. Detta värmer i mitt lilla hjärta som faktiskt kännt sig lite ensam på kamrat fronten i veckan.

Det har inte alls varit någon fröjd att ligga i sängen krasslig och alldeles orkes lös. Är fortfarande helt matt i kroppen sedan igår och dess kvidande av smärtor i magen. Glädje för att förkylningen har tagit några steg tillbaka, men lite sorg för att den berömda lingonveckan var tvungen att slå sina klor i mitt medvetande och i min kropp. Tyckte lite synd om min respektive och karln min och man... även om han inte är min make så förändrar det ändå inte det faktum att han är mannen i mitt liv  och definitivt ingen pojke ...som så förtvivlat tittar på mig och räcker mig värktabletter efter värktabletter. tycker synd om mig när jag ligger ihopkurad till en liten boll och gnyr av smärtan. Även om jag avskyr att någon tycker synd om mig så är jag allt rörd av att han bryr sig så. Även om han inte vill byta. Trots att jag säger. Snälla gör mig på smällen upprepade gånger tills jag kommer till klimakteriet och slipper denna plåga så bryr han sig snällt inte om det. Han bara ler och säger jaja jag tror inte riktigt att du menar det på det sättet. Du säger bara så där just nu för att du har ont. Nåja, inte de exakta orden, men kontentan var den samma. Rörd över att han bryr sig om min framtid också och inte bara om sin egen.

Det är soligt och varmt idag igen och tur är det väl att jag mår lite bättre idag. Men, jag ska inte ta ut något i förskott. Så, jag ligger kvar i sängen och väntar och känner efter om det kommer någon mer smärta. Om det inte är någe mer än det jag har nu, jamen... då är det ju bara att ta en värktablett till så är jag nog på fötterna. Givetivs så ska jag ta det lugnt i alla fall. Vill ju inte bli sjuk igen.

Skönt att det är fredag. Synd bara att det innebär att jag inte har några stålar. Kan ju inte skicka in CSNförsäkran förrän den 11:e. Efter det tar det typ en vecka. Jag längtar och jag längtar tills jag fyller år och jag längtar jag längtar tills oktober och jag längtar jag längtar efter att bli klar med pluggandet och ha ett jobb att gå till och ännumer stabilitet och rutiner och förhoppningsvis lite mer vardagstid.

Min bror ringde till mig och informerar att han utnyttjar lägenheten och gör storkok och kommer att vara där och käka och vila och sånt. Lyxigt att ha en stora syster som bor i lägenhet och i hus med sin pojkvän. Haha. Tänk om jag hade haft det så. Nåväl, ska dit snart jag också. Fixa lite saker och hämta post och sånt och vila jag också.

Det är roligt att veta att det finns folk som bryr sig.

Längtar längtar längtar efter att fira min födelsedag och jag längtar bara ännumer till oktober nu. Utan att sätta upp alldeles för stora förhoppningar. Jag vill ju inte bli besviken.

50/2 ska firas

Solen skiner ute och jag har legat i sängen fram tills nu. Klockan halv fyra på eftermiddagen. Hur ofta händer det på en skala från ett till icket troligt. Det har hänt idag. På sätt och vis så är det skönt. Jag har tagit en ibumetin och ska snart traska iväg till affären och köpa frimärken.Det ska bli skönt med lite sol i ansiktet och vindens smekande över kinden. Levande. Tänka sig att jag lever. Efter allt som hänt i mitt liv och efter alla allergiska reaktioner. Jag lever. Är inte det skönt? Det tycker jag.

Brukar inte tycka att det ska bli roligt att fira min födelsedag. Dock är det ändring på det i år. I år ska den firas. Rätt lungt, men ändå firas. Har bakat vinbärskakor, blåbärskakor och bullar. Har planerat tårtan ett bra tag nu. Det pirrar så där skönt i magen. Tänkta sig att jag faktiskt längtar lite. Inte bara lite för att vara helt ärlig. Jag längtar mycket.

Något som jag längtar efter ännu mera är den där turen som jag och M har bestämt oss för att göra i början på oktober. Det längtar jag till så det värker. Det ska bli så roligt. Hoppas givetvis på sol. Efter vatten glitter, efter fika, efter kvalitetstid ägnad åt varandra. Det har det givetvis varit i alla fall. Ägnad tid åt varandra. Men det är inte alla dagar på året som är en markering för Här. Ja just det. Här här här... har ni varit tillsammans i 12 månader. Gud, vad jag älskar honom. Ibland kan jag bli lite rädd för att jag tillåter mig själv att älska honom för mycket. Fast då tänker jag, varför skulle jag inte tillåta mig själv att älska honom så helhjärtat. Det är bättre att jag älskar helhjärtat och bli sårad och ledsen, än att bara älska lite och aldrig veta hur mycket man kan älska någon. Och... Jag upptäcker att jag älskar honom mer och mer. Helhjärtat och att jag vågar. Jag är rätt modig nu när jag tänker efter.

Min bror skickade idag ett sms.
Dagensvisdomsord:
Minne är en styrka! Komihåg dom som älskar dig så kommer de ihåg dig. Minns att lära så kommer du långt. Ta en stund att minnas de du glömt. Ägna idag en tanke åt minne och betänketid!

Jag slogs i huvudet med dessa ord klockan 07:23 på morgonen. Så förutom den tiden som jag sovit och drömt har jag spenderat på att fundera på dessa ord. Jag kommer ihåg dom som älskar mig. Men, sedan är det de som jag älskar ändå även fast de är otrevliga och fördjävligt elaka mot mig... och definitivt inte visar någon tanke åt mitt håll. Jag kommer ihåg, men jag tror inte att de bryr sig. Jag bryr mig, fast jag kanske inte borde. Borde jag? Jag lär mig hela tiden. Och ja, misstag gör jag. Men när det gäller vänner så är inte vänner sådana som bara ignorerar en och tycker att tv:n är viktigare att umgås med och orkar inte eller nej, men jag färgar ögonbryn och fransar. Det går inte. Eller? Efter att man försökt ett flertal gånger och det är det enda svaret man får, då är det lika bra att bara låta saker vara och se om det löser sig. För vänskaps kommunikation ska ju gå åt båda hållen. Då blir jag ledsen när det visar sig att det verkligen inte finns någon kommunikation. Vad betyder då ordspråket? Kom ihåg dom som älskar dig... Ja, men jag kommer ju ihåg... eller jag kommer i alla fall ihåg hur det var... sedan tog det ju bara stopp och jag vet inte varför... ringde ju och ville träffas... men där tog det ju stopp också... så kommer de ihåg dig? Det verkar de ju inte göra så vad innebär det? Att det bara var falsk vänskap? Ja, jag lär och jag kommer långt. Men jag vet inte om jag vill lära mig att vänskap kan vara på låtsas. Det är inte på låtsas för mig.

Kärlek oavsett i vilken form den kommer i är inte på låtsas för mig. Så vad är det jag ska lära mig? Är läxan som jag ska lära mig att;
- Nej, men alla människor är inte som du. De går igenom livet och bara låtsas att de älskar och bryr sig om och är din vän.
- De är bara din vän så länge som de kan få något och tjänar på "vänskapen".

JAG VILL INTE LÄRA MIG DET HÄR!!!! JAG TYCKER INTE ATT DET KÄNNS RÄTT!!!

Jag gråter ut i armarna hos M och frågar. Gör jag något dumt. Jag frågar min bror. Tycker du att jag har orimliga krav på min omgivning och är för naiv. Säger till mina varmt nära vänner. Jag älskar er och det är inte på lån och det är inte på låtsas och det är inte på prov, så snälla gör mig inte ledsen och hjärtekrossad. Mamma och pappa satte mig inte till världen av hat utan av kärlek och det är så jag vill leva mitt liv. Full av kärlek!

Därför längtar jag till min födelsedag och därför längtar jag till oktober. Det finns alltid en orsak till att fira kärlek. Jag firar inte dessa dagar för att de är milstolpar för mig. Jag firar dem för att jag älskar dem runtomkring mig ända tills dess att jag tar mina sista andetag.