Shopping-sugen

Jag är så shopping-sugen just nu. Jag känner att jag behöver förnya mig själv lite. Har ju gått omkring i mysiga mammagravid kläder i 35 veckor nu. Jag behöver något nytt. Ser framemot detta. Ska bli roligt att gå på stan med M och Liten och bli fin. Påminner mig själv om att jag behöver att klippa mig också. Skulle vara roligt att färga håret också. Inte för att det behövs för jag tycker att min hårfärg är riktigt fin som den är, men det kan vara roligt med lite förnyelse annat än kläder också. Men, men jag får nog vänta en stund med att shoppa kläder även efter att Liten kommit ut till omvärlden utanför mammas mage. Tar ju en stund innan man vet vilken storlek man blir. Jag kanske får ha kvar min storsomenladugårdsdörrs-rumpa och brösten vet jag ju inte vilken storlek dem kommer att ha heller.  Men, ändå... jag längtar.

Vinbärskaka

Vinbärskaka ca 6-8 bitar

2 st ägg
2 1/2 dl socker (Jag brukar ta ca hälften strösocker och andra hälften strösötningsmedel)
2 1/2 dl mjöl (för godare kaka kan man ta lite mindre av mjölet och tillsätta lite kokos)

75 g smält smör
1-2 dl röda vinbär (mycket bär gör god kaka och helst skall de vara färska)

Lite vaniljsocker och bakpulver om man vill.

Gör så här:

Smörj och bröa (även här fungerar kokos bra) formen och rör sedan ihop sockret med äggen. Tillsätt sedan under omrörning mjölet och det smälta smöret. Nu är det bara att bre ut smeten i formen och strö ut bären över kakan, tryck eventuellt ner bären lite i smeten.

Kakan gräddas ca 25 minuter i 200 grader. (ibland lite kortare med tid, vilket beror på ugnen. man vill ju inte få för torrkaka)

Ät den som den är eller med en klick grädde. (vaniljvisp fungerar också)

 

 

OBS! Hur mycket strösötningsmedel som man vill tillsätta för en nyttigare kaka får man testa sig fram till. Har man för mycket blir kakan konstig. Ungefär som med de där kladdkaksmuffinsen jag gjorde för ett tag sedan.


BebbeNyheter

Det finns så klart mer än BF som jag längtar till. Jag längtar till att tentan på fredag är över. Ska sätta mig och plugga om en liten stund. Skall plocka ur diskmaskinen och sroppa den full igen först. Jag längtar till min födelsedag som kommer inom kort och jag längtar längtar längtar till jul. Tänk då kommer 1 + 1 verkligen vara 3 och tänka sig att få ha någon så liten att ha traditioner med. Vi var hos doktorn igår och fick titta till vår lilla bebbe som såg ut att bara ha det mysigt i min mage. Låg och sov så sött med lite halv öppen mun. Vägde ca. 2200g, vilket är ungefär 8% mindre än tänkt men fortfarande normalt. Alla mina blod och socker värden såg väldigt bra ut. Synd att de försöker skrämma upp mig så hemskt. Jag kan erkänna att jag druckit mycket mjölk så det är väl inte så konstigt att sockervärden blir högre. Men, det var ju de själva som sa att jag skulle dricka ca 5 dl mjölk varje dag... inräknat andra mjölkprodukter så klart. Nu har de ändrat sig till att det räcker med att jag bara behöver äta ost, för alla mina värden i övrigt är PERFEKTA! Tjohooo! Kanon glad är jag. Jag tror att jag skall lita på min egen förmåga att avgöra hur mycket jag skall stoppa i mig. Verkar fungera mycket bättre. Det viktigaste är att vår lilla bebbe mår bra inne i magen. Just nu har Liten kommit på att det är något speciellt kring mammas navel. Det är en nyfiken liten bebbe. Man kan känna hur det kommer en liten hand med jämna mellanrum och petar och undersöker. När man sedan stoppa in ett finger eller två drar den undan handen och smyger försiktigt dit den igen för att känna efter. M och jag skrattade mycket åt det igår. Att leka och undersöka verkar vara toppen just nu. Liten verkar höra skillnad på mamma och pappa också. Eftersom Liten hör mamma så mycket mer ofta så sparkas det inte riktigt lika mycket när jag pratar, men när pappa lägger huvudet på magen så då vill man göra sig hörd och sparka mycket. Att vakna på natten och sparka hårt och pressa sig åt än det ena hållet och än det andra hållet är också roligt. Speciellt när mamma vaknar och blir kissnödig och måste stiga upp. Då är det bara att somna om sedan. Söting. Jag och M längtar och längtar efter att få vara lediga och verkligen njuta massor av den här sista tiden. Snart snart snart!

Stolt över mig själv

Jag har varit rätt aktiv idag trots att klockan bara år typ tjugo minuter över tio. Har hunnit med att åka in till stan med M och suttit på hans jobb. Läste igenom lite papper inför tentan på fredag. Sedan bar det iväg till ÖP för jag tänkte hämta kognitions nurovetenskaps tentan. Satt där i en halv timma som man ska och hon sa och det brukar aldrig vara något problem med att hämta tentor på det sättet, men när jag väl skall ta den med mig så säger hon att det får jag inte. Haha! Det ver just snyggt det. Jag tog och skrev av tentan och tog med mig klotterpappret. Nåväl. Em i 05 skkulle försöka göra bra ifrån sig men sa att hon inte hade pluggat något. Hon tror att hon skall göra den tillsammans med nästa årskrus. Ja, då blir jag inte själv ivarje fall. Nu ska jag hämta gamla tentor hos Y på datavetenskap så jag har något att träna på inför DVGn och sedan lämna tillbaka lite böcker på UB. Jag känner mig rätt duktig. Är ju trots allt gravid upp på allt :D Borde vara stolt över mig själv.

Shake it off

Åh, jag har svårt att koncentrera mig på pluggandet just nu. Jag tänker på det som hände i helgen som gjorde  mig så ledsen. Ibland är det bara som om allt känns så fel. Jag kan inte skaka av mig känslan av otillräcklighet. Vill bara gråta.

Sitter här och försöker bli gladare och tänka det går över. Men, inuti är jag rädd för upprepnigar i kosmos och det skulle varkligen göra mig mer än bara ledsen. "Tänk om?" är inte något bra. Inte speciellt rättvist heller.

Jag vill skaka av mig den här känslan och få känna mig speciell. Just nu gör jag det verkligen inte och just nu gnager en känsla av att vara ensam mig efter ryggraden. Det är alldeles för tyst i huset just nu.

Tentor igen och jag längtar till BF

S fick en flicka den 21 augusti om jag inte helt missminner mig. Bilderna på henne är jättesöta och det får mig verkligen att längta mer till vårat bf, beräknadefödelsedatum. Det är verkligen inte så länge kvar nu... v34+4 :) Snart snart snart!

Jag håller på att plugga till ännu en tentamen. DVG det här varvet. På fredag... Urk! Men, det kanske är värt det. Om  inte annat så går jag väl dit och försöker. Imorgon skall jag hämta en tenta, har  inte tid med att plugga till den, kognitiv neurovetenskap. Har föräldragruppsmöte mellan 13 och 15 men vår barnmorska har bokat in oss på ett läkarbesök samma dag kl14. Jag kan inte förstå varför hon är så dålig på tidsplanering. Läkarbesöket är dock viktigast så det är det som blir prioriterat. Men, det blir inte någon tenta för mig i morgon.

Bakade rödvinbärskaka igår. Den lite nyttigare varianten. Ska lägga upp receptet lite senare ikväll. Kanske baka lite till.

Funderar på vad jag ska köpa till J. Har så många idéer, men så lite tid att förverkliga dem. Suck! Det är roligt när folk fyller år och flyttar och förlovar sig och .... :) Hon fyllde år igår så jag ska försöka komma ihåg att ringa ikväll. Tror att hon jobbar idag.

:(

Jag är ledsen idag...

What has gone wrong?

Vi skulle baka lite kladdkaksmuffins, men eftersom jag har graviditetsdiabetes så ersatte vi sockret med strösötningsmedel. Detta blev resultatet.

      

Resultatet blev goda men inte kladdiga muffins. Lite smått mjöliga. Rekomenderar att man använder socker istället. Här är receptet för de som vill prova själv.

Rör samman följande ingredienser:
2 ägg
2,5 dl socker
2 dl mjöl
1,5 tsk vaniljsocker
0,5 tsk bakpulver
1 krm salt
4 msk kakao
100 g smält smör

Klicka ut i muffinsformar.
Grädda i ugn 200°C i 10 minuter.
Kanongott med blåbär.

Lite bilder

Det var ett tag sedan jag stoppade in några bilder här. Säkert är det någon som är lite nyfiken över graviditeten :) så här är jag och "Liten" i en fin blåbärs-pose på väg ner mot Ikea i Sundsvall:

Jag putar ut lite med magen så att Liten skall få synas mycket :D


På Ikea köpte vi lite allt möjligt, men mest till bebben våran såklart. Här är en bild på M och Draken:



Litens säng är ihop monterad nu. Den ser väldigt vit ut, med det blir färggladare. Just nu är det inte några sängkläder i den. Litens nalle väntar såklart ner bäddad:

  

Vi håller fortfarande på med Litens rum så bilder kommer... fortsättning följer :D

Suger mer än senap i ögonen!

Jag har tentan imorgon, men jag förstår inte hur det är tänkt att jag skall kunna koncentrera mig och klara den när det ska ringa hela tiden. Mamma kunde inte nöja sig med att prata ett samtal utan var tvungen att dela in det i typ femton som det kändes. Jag föredrog att säga allt på en gång så jag kunde få det överstökat med och sedan försöka plugga. Var finns respekten? Jag är också ledsen och tänker på min moster och hennes barn. De måste så klars vara betydligt mycket mer ledsen än vad vi är här. Men mamma är ju inte den enda som blir ledsen och inte de heller, jag blir också ledsen. Det känns som om det är förväntat att jag bara ska vara värsta "ironladyn" och kunna ta sånna här nyheter och sedan kunna göra ett bra jobb från mig på tentan imorgon. Mamma hon säger så här, i ett försök att vara tröstande och stark, "Sånt är livet. Vi kan inte gå omkring och vara ledsna hela tiden." Visst är det väl så. Man kan inte gå omkring och vara ledsen hela tiden, men det är ännu svårare att klara av att göra annat om folk ska ringa och prata om det när man väl har hunnit lägga det åtsidan och äntligen fått fokus på det man skall klara av att göra för stunden. Åh, jag hoppas att jag slipper gå igenom sammasak som mina kusiner och moster går igenom just nu. Fast det är kanske oundvikligt. Det normala är väl att föräldrarna går bort före sina barn. M säger att det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder något i stil med detta; "Lycka är när ens föräldrar dör, sedan en själv och sedan sina barn och att det händer i den ordningen". Det låter hemskt, men samtidigt kan jag förstå poängen, det skulle vara fruktansvärt att överleva sina barn. Fast samtidigt kan jag inte hjälpa att verkligeheten slår en över kinden i ett sätt att säga "VAKNA! Dina föräldrar är dödliga och av kött och blod." I och för sig har jag förstått det innan också, men det blir bara mer och mer tydligt med åren och jag tycker inte om det. Nej, jag tycker faktiskt inte om det och jag tycker inte om att tänka på det och just nu är det verkligen som att säga "Tänk inte på glass". Skulle någon säga tänk inte på glass vad händer? Jo, man tänker så klart på glass. Det är oundvikligt! Tänker på hur jobbigt det måste vara för mina kusiner som går där hemma i huset och min moster som gråter och de som gråter och så ringer det folk hela tiden. Måste kännas overkligt! Och sedan är det som att folk med sina ord slår en över kinden hela tiden trots att de bara menar väl och bryr sig. Jag förstår inte riktigt hur det är tänkt att man skall visa respekt och vördnad utan att trampa sörjande personer på tårna. Så, man säger ingenting och försöker vara förstående. Men, samtidigt så är jag lite rädd att genom att inte säga någonting alls (för jag bryr mig ju fruktansvärt mycket om min moster och mina kusiner) så verkar jag okänslig och som om jag inte bryr mig alls. Hur är det meningen att man skall hantera sådant här egentligen. Urk! Det suger! Det suger mer än en blöt mupp i hällregn och senap i ögonen!

Allt känns nytt i det som känns tomt

Jag pluggar på som vanligt. Blir lätt uttråkad, så det var roligt att J ringde och pratade en stund även om det bara var några minuter medan hon lagade mat. Sen så är det lätt att mina tankar glider iväg på annat. Jag antar att allt i livet skall förändras. Menar, det är väl inte så konstigt egentligen... Men, det lämnar ett tomrum efter sig. Min mosters man gick bort, passerade eller hur man nu vill säga det utan att man använder ordet DOG under onsdagen eller torsdagen. Jag finner sådant så läskigt och konstigt. Jag grät ihop krypen i Ms armar. Mamma ringde och berättade det för M och sa att det var uppskattat om han ville berätta det för mig när det verkade som att jag var lite redo för det. Jo hon hade rätt mamma min. Jag är en sådan där person som man inte bara kan häva ur sig vad som helst till. Inte när det gäller känsliga saker och inte när det gäller att någon dör eller skall flytta långt långt ifrån mig. Suck det blir så tomt och jag ska erkänna att jag inte är så vidare duktig vad gäller separationer av olika slag. Separationsångest. Men, det är nog lungt lättare för mig än vad det är för mina kusiner och deras mamma, min moster. Jag kan inte ens föreställa mig hur ont det måste göra när ens förälder eller partner dör. Ont fruktansvärt ont och tomt tomt tomt. Samtidigt så spirar det liv här hos oss. Liten i magen sparkar och leker hela dagen och känner igen mamma och pappas röst. Beteer sig lite olika beroende på vem det är som pratar. Förändringar i huset. Ikväll när M kommit hem från jobbet så hade vi tänkt att vi skall skruva ihop spjälsängen. Konstigt att vi här förbereder för ett nytt litet liv medan mina kusiner och deras mamma förbereder för tomheten efter ett liv. I alla andras liv verkar det som att förändringar också sker. J och hennes sambo flyttar en liten bit till en lägenhet som de drömt och planert kring i i varje fall ett år och hennes mamma skulle flytta och syster och bror. En kamrat till mig är beräknad att föda fram sin lilla dotter imorgon. En bekant har fått barn och är överlycklig i amnings- och blöjhysterin. En vännina blir mer eller mindra helt skräckslagen av babyboomen i hennes omgivning. En annan vännina skall snart avsluta sina studier på en turismutbildning långt uppe i norr, så det är nog mycket förändringar även där inom kort. 

Sedan är det ju jag. Mitt i allt ska man ju hinna att vänja sig också, fst man kanske inte alltid orkar eller vill eller finner tid. Så, jag pluggar på och tänker... "Även om jag inte egentligen känner för det så har jag ju i alla fall försökt. När jag väl blir klar med detta så är det bara examensarbetet kvar..." Det skrämmer mig. Det skrämmer mig mycket mer än det faktum att jag skall få barn och vara vuxen och ta ansvarsfulla beslut. Det är nytt för mig med och att ta och doppa tårna i något nytt och skrämmande krävs mod. Hur vet jag att jag är redo för den tuffa arbetsmarknaden? Har jag tillräckligt med slagkraft för att göra mig sedd och hörd? Hur gör man ett vettigt CV egentligen? Allt känns så nytt nytt nytt i allt det som känns tomt tomt tomt.

Svårt med plugg stämningen

Jag sitter och försöker komma ifas och få lite pluggkänsla. Det är svårt. Håller just nu på och ska plugga till en tenta som är det 20:e. Tufft är det. Det är så lätt att bli lockad av så mycket annat när jag är hemma. Försökte med att sitta på bibloteket inne i stan på morgonen igår, men det gick inte så bra. Jag kom dit tidigt (vilket var väldigt duktigt av mig), men det visade sig att de öppnade kl 11 och inte 9 som jag trodde. Sommartider. Men det var en bra namnsdag i varje fall. Jag blev bjuden på mat på Invito och på bio och såg Mama Mia. Jag hade enormt roligt, fram tills att det började knipa så mycket under de sista scenerna av filmen att jag hade svårt att skilja knnipen från värkar eller bara dålig mage. Tack och lov är det bättre nu. trots det så var det den bästa namnsdagen nånsin. Bättre än förra året då jag blev jordgeting stucken av flera jordgfetingar.

Det var skönt med lite av en vuxen kväll. Även om den  inte var så mycket klackar i taket och drinkar med paraplyer. Jag längtar faktiskt efter att få gå ut och roa mig ordentligt. Det är snart två år sedan. Åhhhh... drömma mig bort. Liten är värd att jag inte pysslar med sånt festande. Inte med Liten i magen och sedan har jag inte tänkt att festa stort medans jag ammar. Kan inte tänka mig att det skulle vara bra. Men, det är ju faktiskt så att det är roligt att få gå ut och svänga de små lurviga med sina tjejkompisar ibland också. Längtar!

Skulle göra lite fint i lill stugan på gården så att jag kunde sitta där och plugga. På så sätt blir jag inte lite lockad av att slå på tv eller göra annat. Tyvärr ville inte låset på dörren hjälpa mig utan tjorvar. Så dörren är fortfarande sstängd och jag kommer mig inte in. Det gör inte tjuvar heller så  jag antar att grillen som står där, står där i säkert förvar.

Äsch, nu ska jag ta och koka mig lite te och göra det ordentligt mysigt. Har städat undan lite så att jag inte har något att reta mig på. Allt för att komma i fas med att plugga. M kommer hem sent ikväll. Han jobbar och sedan så ska han äta med sina kompisar och se Arkiv X filmen. Jag vågar inte se den på bio. M får se den först och sedan med mig. Då kan han säga till mig när jag, den lilla mesen, ska blunda. Jag vill slippa ha mardrömmar. Nä, se där nu var jag nära att bli fast här framför datorn extra länge. Till te kokandet.

Lycklig mitt i positivkaoset

Nu var det länge sedan sist jag var här och skrev något. Det betyder ju givetvis inte att det inte har hänt något som är värt att skriva om. Snarare tvärtom. Det har hänt Väldigt mycket. Jag fick veta att jag har graviditetsdiabetes. Vilket gjorde så att hela livet kändes surt då jag som vilken annan gravid kvinna kan få sug efter vissa maträtter eller födoämnen. Sedan flyter ju livet på här hemma i huset med alla sysslor som skall hinnas med. Klippa gräset, plocka och rensa bär, rensa bort ogräs i rabatterna och fixa allt innan Liten kommer ut till oss. Lycklig är jag, minst sagt. Bebbens rum ser fint ut. Snart färdigt. Dock är det ju resten av rummen kvar. Håller på att göra om lite hemma. Sedan har jag några tentor som jag bör plugga till. Går sakta framåt, men framåt går det i varje fall. Håll tummarna. Jag får återkomma med lite mer om vad som händer. Tänkte sätta upp lite bilder på hur bebbens rum ser ut. Äntligen har 60-tals skenorna sk. kornischer för gardiner blivit ner plockade också och några lite mer 2000-tals stänger funnit sin plats ovanför fönstren i vardagsrummet. Sedan ska man ju hinna med att träffa kamrater som kommer upp till Umeå på beskök också... Mycket på en gång. Sola, bada och försöka varva ner och hinna vara med mig själv också. Det är mycket, men jag älskar att få vara lite social och det inte bara med andra utan också med mig själv.

Upp på allt det så är det ju inte bara jag opch M som ska få barn. En bekant har redan fått barn och en annan ska få om bara några få veckor.

Barnmorska besök och det lite fler än vanligt nu när jag har graviditetsdiabetes. Men det ser bra ut med Liten. Liten sparkar på och har sig så det gör att jag känner mig tryggare. Sedan är det ju föräldragruppsmöten man skall gå på.

Min kompis R säger på ett ungefär. "Efter allt som har hänt så har du rätt att vara lycklig och prata om det som gör dig lycklig." Och tänk jag är enormt lycklig... Det ska jag verkligen itne behöva be om ursäkt för.