Lycklig mitt i positivkaoset

Nu var det länge sedan sist jag var här och skrev något. Det betyder ju givetvis inte att det inte har hänt något som är värt att skriva om. Snarare tvärtom. Det har hänt Väldigt mycket. Jag fick veta att jag har graviditetsdiabetes. Vilket gjorde så att hela livet kändes surt då jag som vilken annan gravid kvinna kan få sug efter vissa maträtter eller födoämnen. Sedan flyter ju livet på här hemma i huset med alla sysslor som skall hinnas med. Klippa gräset, plocka och rensa bär, rensa bort ogräs i rabatterna och fixa allt innan Liten kommer ut till oss. Lycklig är jag, minst sagt. Bebbens rum ser fint ut. Snart färdigt. Dock är det ju resten av rummen kvar. Håller på att göra om lite hemma. Sedan har jag några tentor som jag bör plugga till. Går sakta framåt, men framåt går det i varje fall. Håll tummarna. Jag får återkomma med lite mer om vad som händer. Tänkte sätta upp lite bilder på hur bebbens rum ser ut. Äntligen har 60-tals skenorna sk. kornischer för gardiner blivit ner plockade också och några lite mer 2000-tals stänger funnit sin plats ovanför fönstren i vardagsrummet. Sedan ska man ju hinna med att träffa kamrater som kommer upp till Umeå på beskök också... Mycket på en gång. Sola, bada och försöka varva ner och hinna vara med mig själv också. Det är mycket, men jag älskar att få vara lite social och det inte bara med andra utan också med mig själv.

Upp på allt det så är det ju inte bara jag opch M som ska få barn. En bekant har redan fått barn och en annan ska få om bara några få veckor.

Barnmorska besök och det lite fler än vanligt nu när jag har graviditetsdiabetes. Men det ser bra ut med Liten. Liten sparkar på och har sig så det gör att jag känner mig tryggare. Sedan är det ju föräldragruppsmöten man skall gå på.

Min kompis R säger på ett ungefär. "Efter allt som har hänt så har du rätt att vara lycklig och prata om det som gör dig lycklig." Och tänk jag är enormt lycklig... Det ska jag verkligen itne behöva be om ursäkt för.

Kommentarer
Postat av: Josefin

Vad bra att det känns så. Det är ju viktigt för bebisen att inte oroa sig en massa för saker för det känner den ju. Hoppas den känslan sitter kvar för alltid och alltid!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback