Humöret går upp och ner

Åh, dagarna som gravid. Är de inte underbara? Humöret går upp och ner konstant. Trots att man är hemma ensam och det inte är någon än en själv som kan påverka det. Viker ihop tvätt och blir helt slut. För en stund sedan var jag ledsen och nere, sedan gjorde jag mig själv lite bitar av vattenmelon. Jag blev glad igen. Började vika ihop tvätt. Fortfarande ganska glad. Sedan tänkte jag på tvätten som är i maskinen och så var det kört. Ledsen igen. Hmmm.. ska det vara så här resten av graviditeten. Upp och ner som en berg och dalbana? 

Jag ringde till M och frågade om han visste något om våra bilder från Berlin och var nära att börja gråta i telefonen. Knäppt. Humörsvängningar från helvetet är vad det är.

Antar att det kan ha lite att göra med att jag sovit så dåligt de senaste nätterna. Jag har vaknat ofta under de senaste nätterna. Det kliar på händer och fötter eftersom jag har fått några hudutslag som de inte kan fastställa vad det är. Gör mig galen. När jag sedan lyckats somna så drömmer jag mardrömmar... dvs när jag inte shoppar bebiskläder eller sådant i sömnen. Mardrömmar om hur jag tar nummer lappar på banken och sedan sitter och väntar tills det är min tur och sedan när det väl är min tur så trycker de förbi mitt nummer och vägrar sedan att hjälpa mig med mitt ärende. Det är klart att det så här inte låter som någon mardröm, men när jag vaknar är jag alldeles svettig och skakar. Typiskt.

Mina hormoner och jag behöver att skapa bo

Vi har varit på profylaxkursen på fredageftermiddagen och som även var under lördagens morgon. det var en mycket givande kurs och för de som väntar barn kan jag verkligen rekommendera Annas profylax. Den var rolig och lärorik. Inför förlossningen får man ett papper som barnmorskan vill att man skall fylla i, den sk födelseplanen. Denna är det tänkt att vi skall ha fyllt i innan själva förlossningen, vilket minst sagt är lite knepigt som förstföderska och för oss som par och blivande föräldrar första gången i våra liv. Det är inte som att jag har haft så mycket koll på förlossningsfaserna och vilka olika former av smärtlindring som kan erbjudas. Utan Annas profylax kan jag garantera att födelseplanen skulle se helt annorlunda ut. Definitivt skulle jag inte tänka på alla saker som jag tänker på nu.

Som snart blivande mamma, har jag som tidigare nämn i min blogg, råkat ut för att vilja nästa. Det jag menar med det är att jag konstant drömmer om att shoppa bebiskläder och göra bebisens rum fint inför att han/hon skall komma hem från BB. Så klart förstår jag själv att jag måste lägga band på mig, för om jag inte skulle göra det skulle jag nog sannolikt ha gula ankor i allt i bebisens rum (M hörde om en sådan kvinna på radion). Jag skulle med andra ord få banna mina hormoner när jag väl hade insett vad jag hade gjort, så visst... man får ta och lägga band på sig själv. I alla fall jag. Men, det är ju inte något fel med att vilja köpa lite nya saker till bebben. Jag vill ju att den skall känna sig välkommen och att mamma och pappa ha förberett lite för han/henne. Det är givetvis bra att kunna återanvända saker och ärva. Dock vill jag inte det med allt. Jag tror inte riktigt att M förstår det här riktigt. Jag tror att det är så för många män, speciellt om de är praktiskt lagda. Jag har lite av en bild av vad jag vill göra inför bebbens ankomst. Jag skulle vilja köpa en sådan där Expedit hylla från ikea som man kan ha mycket grejjer i. Bra förvaring för blöjor, våtservetter och liknande. Sedan skulle det också vara praktiskt med en byrå för bebbens kläder och ännu bättre vore det om byrån skulle kunna användas som skötbord. Skötbordet är det största problemet... Man vill inte att det skall vara för stort och det känns väldigt onödigt att köpa en möbel speciellt för detta syft då LIten snabbt som ögat och säkerligen börjar gå och springa och klättra och ha sig. Ms mamma sa igår att vi skulle kunna använda skrivbordet som står i gäststugan. Rätt höjd och man kan ha saker i lådorna. Hon använde den till M och det fungerade utmärkt. M blev väldigt förtjust i idén, men inte jag. jag vill helst göra det lite eget. Huset präglas fortfarande till stor del med saker som Ms mamma och pappa ha lämnat kvar och jag skulle tycka att det vore skönt att i alla fall bebbens rum är något som vi gjort i ordning utifrån våra egna tankar och egen smak. Nu känns det inte riktigt så. Jag känner mig ledsen för det och jag försöker att säga det men det kommer inte riktigt fram. Jag antar att det beror på att jag är lite rädd för att trampa på någon tå. Jag tycker om det som vi ha det, men samtidigt vill jag förnya. Jag antar att jag är rädd att om jag säger det rätt ut så kommer M att bli lite sårad för jag tror att han är lite motsträvig till att förnya. Jag tror att han egentligen känner sig väldigt trygg med hur det är just nu. What to do?

Ddet känns som om mina hormoner tar över lite, för vanligt vi brukar jag inte ha så mycket problem med att säga precis som jag tycker och precis vad jag känner. Nu tar det emot. Varför? Åh, jag vill bara börja gråta. fast jag samtidigt vill vara stark och visa mig stark. Jag känner mig hemma här och M säger att jag ska inte vara rädd för att göra om här eftersom att jag bor här. fast jag ska erkänna att jag gör det i alla fall. Jag är rädd för att förändra och göra om. Jag vill göra nytt. Visst är det konstigt att jag känner mig hemma och trygg och som att jag bor här. Fast jag tror att jag inte riktigt än känner som om jag bor hos mig. På något sätt bor jag fortfarande hos M, med M. Konstigt då M kämpar allt vad han kan för att jag ska känna att jag bor hemma och ska vara fri. Jag vågar inte riktigt plocka bort eller kasta saker som har blivit lämnade och som inte används och som inte är mina och inte heller Ms. Åh, vilket dilemma. Jag skulle vilja rensa upp saker i källaren och städa ut eftersom att jag gärna skulle vilja kunna utnyttja rummet. Fast jag vågar inte röra något för rätt vad det är behöver Ms pappa något därifrån. Jag har inte några problem med att våra hyresvärdar har saker här, men det blir lite konstigt då man undviker vissa rum.

Jag måste prata med M om det här. Innan bebben tyckte jag inte att det här var sådana problem. Nu när bebben är på väg känns det helt plötsligt annorlunda. Är det något som har med nästande känslor att göra?

På något sätt förväntar jag mig att M också ska ha sådana här känslor och det har han väl också på sätt och vis, men jag tror att han mest tänker dem för sig själv och så ger han inte uttryck för dem på samma sätt som jag. Jag går dessutom hemma själv och pysslar på och har all tid i världen på mig att fundera och tänka och känna. Är väl helt annorlunda för honom. Han är på jobbet och har inte lika mycket tid till att fundera på samma saker som jag och det är klart då blir det lite snett. Medan jag känner att jag har all tid i världen och vill sätta igång med att göra om och göra fint inför Litens ankomst, men vill inkludera honom i alla mina beslut och få lite godkännande... för av någon anledning känns det som om jag behöver det (säkert pga det tidigare nämnda att det fortfarande är så mycket kvar här som varken är hans eller mitt) ...så är han upptagen med jobbet och trött och slut när han kommer hem och har inte ork att ta itu med ett bebisrum exakt just nu. Han får ledigt i september. Då kommer jag att vara så uppvirad och tycka att det är så ont om tid.

Jag måste prata med M... 

Familjeresa och BebbeNytt

Enligt graviditetskalendern på familjeliv.se sidan så är Liten just nu 24 fulla veckor och 5 fulla dagar.  Jag har alltså gått 173 fulla dagar av 284. Liten sparkar mycket just nu. Verkar ha sin egen lilla vilja där inne. Älskar Liten! Har ledigt just nu, vilket är enormt skönt. Direkt efter sista dagen på den här terminen for vi i väg på våran Berlin-resa.
Vi har nyss kommit hem från Berlin jag och M. Helt underbar resa med massor av nya minnen. Berlin är en otroligt vacker grönskande stad och det är fantastiskt vad mycket vi hann se medan vi var där. Väntar nu ivrigt på att få bilderna från engångskamreran x 2 som vi lämnade in för framkallning. Vill ju så gärna sätta in dem i albumet och visa mina vänner när jag får tid.
Som sagt så är det väldigt skönt att vara ledig och bara pyssla om mig själv och bebben. Så klart är det mycket förberedelser med en liten bebis. Vi ska skruva ner den stora bokhyllan i stora sovrummet. För vi vill ju att Liten skall sova inne hos oss den första tiden i sin spjälsäng. Sedan så är det ju sådana saker som skötbord, kläder, blöjor, bebbens eget rum och barnsäkra huset och sådant. För snabbare än man tror så är de på benen och skall undersöka allt i huset. Bita på allt som de små fingrarna kan få tag i. Längtar!!! Tills dess måste digitalkameran vara färdig lagad. Det var ju typiskt att den skulle gå sönder strax innan vi skulle åka på våran första utlandsresa. M och jag och Liten i magen och Litens Mormor. Familje resa :D
Snart sätter jag upp lite bilder från vår resa.