Adventspyssel

Igår var vi och köpte nya gardiner till vardagsrummet och lite nya ljusslingor till rönnen och syrenen, åt på restaurang och begav oss hem för att få lite mer advents stämmning i huset och på gården. Det är så fint nu och än är det inte färdigt. En ny julstjärna i vardagsrumsfönstret också. Jag kan tänka mig att Matilda blir helt häpen. Hon har ju aldrig sett sånt här förut. Allt är nytt för henne. Att se hennes små ögon lysa upp när hon ser på julstjärnan och alla nya saker som åker upp gör det såklart extra spännande för mig och Mårten. Jag tror att det är en av anledningarna till varför hon blir lite extra grinig om man sitter still med henne för länge. Hon vill att man skall stiga upp oh gå runt och visa henne allt. I natt så låg hon bara ochlog och skrattade. Var jättetrött, men vägrade att sova. Allt är väl för spännande för att sova antar jag. Vi har nya gardiner i köket också. Känns som att det mer och mer blir jag och Mårten här hemma. Nu även Matilda.

Idag så bakar vi för fulla muggar. Mårten har just gjort färdigt sin julstubbe och jag skall baka saffransmuffins. Jag hittade receptet i en Allers-tidning och jag måste erkänna att jag blev glatt överaskad. Tillskillnad från lussekatter, som även de är goda, blir muffins inte lika fort torra och tråkiga. Så sådana kommer vi att bjuda på imorgon när Mårtens kamrater kommer på besök. Adventsfika är trevligt. Glögg och russin och mumsigt fika i glada vänners sällskap. De har inte varit här sedan september, vilket innebär att de inte har varit hit och hälsat på efter att Matilda föddes. Ska bli roligt att se hur de reagerar på en liten bebbe som skriker och skrattar och jollrar på. Sedan är det ju så klart pepparkakor och lite annat också. Tror att Mårten behöver att få träffa sina kamrater.

Renee ringde igår, vilket gjorde mig jätteglad. Hon har inte varit här på evigheter och jag har verkligen saknat henne. Nåväl,... det blir så när ens vänner flyttar långt långt bort. Ännu gladare blir man ju när de väl kommer förbi.

Ska ta lite kort imorgon på dukningen och på gardinerna. Det är hur mysigt som helst hemma just nu! Åh, det pirrar i kroppen.

Snart 1a advent

Jag sitter i min nya pyjamas och myser. Har lillan i famnen och funderar på vad jag ska göra idag. Hon är lugn och sover så tid har jag ju alldeles för  tillfället. Vi ska till BVC idag så det är ju redan spikat. Tror att jag ska baka och börja göra fint inför första advent.

Längtar till första advent. Jag har tänkt göra så mycket roligt den helgen. Gå på julmarknaden inne i stan och så är det skyltsöndag, både i stan och på byn. Mårtens kamrater från universitetet kommer på adventsfika på lördag, vilket vi även ser framemot. Det är därför som jag tänkte att jag skulle baka idag. Just nu känns det som att det är Mårten som får göra det roliga, för när jag ska sätta igång med något så blir jag alltid avbryten precis när jag skall börja av en hungrig Matilda. Hon har verkligen synkat sina mattider med alla mina planer. Till och med med mina mattider. Så... när jag är hungrig och trött och vill ha mat då ska hon ha mat, vilket innebär att jag blir jättehungrig och grinig innan hon har ätit färdigt. Men, sånt är livet. Bara att acceptera. Fast såklart, man ska inte glömma att ta hand om sig för det. Tar jag inte hand om mig själv kommer ju all min ork förr eller senare att ta slut och det är bara rent hemska mot både Matilda och Mårten. Så, jag ska TA mig tid och faktiskt baka lite och adventsstöka. Längtar efter att sätta upp gardinerna och julstjärnorna. Vi har nya gardiner till köket så det ska bli intressant att se hur de kommer att passa. Ska se om jag inte hittar några billiga och fina till vardagsrummet också.

Nä nu ska jag gå och byta om klockan är trots allt snart tolv. Allt tar ju lite längre tid nu, så bäst att börja i tid också... ;)

Mys, tack!

Idag är det vitt utanför dörren. Det har snöat. Det är som en stor inbjudan till att faktiskt göra det riktigt mysigt hemma. Tända lite ljus och kanske göra lite scones och te och bry sig om varandra lite extra. Här hemma har vi haft en rätt lugn natt. Matilda har sovit mycket, vilket så klart innebär att Mårten och jag också fått sova en del. Skönt. På morgonen har det däremot varit full rulle. Matilda badade och sedan gav hon pappa en anledning till att göra sig ren han med. Stor kräka på pappa,... ja så kan man också göra ;) 

 

BB bilden




Här är BB bilden på hela familjen Mårten, Matilda och Susanna.

Liten var en liten Matilda

Jag skrev ner hela min förlossningsberättelse och tänkte lägga ut den här på min blogg, men på något sätt känns det lite väl privat. Det känns som att det är något som är mitt och M's och Litens. Så, istället skriver jag bara några korta sammanfattade rader om hur det gick. Det gick alldeles utom ordentligt bra. Jag fick värkar under den 9e oktober och på kvällen kom de tätt. Jag tyckte inte alls att det gjorde så farligt ont, men eftersom jag vet att jag har mycket mycket hög smärttröskel så var det lika bra att åka in på förlossningen och kolla läget. Jag var bara en halv centimeter öppen och värkarna var inte så starka än att de tyckte att jag skulle stanna kvar. De skickade hem oss igen. När vi väl hade lagt oss i sängen... klockan var då ungefär 12:00... då kom värkarna mer ordentligt. Det gjorde inte alls så ont som jag hade förväntat mig. De kom tätt och jag försökte väcka M men han sov hårt. Så, eftersom att jag inte tyckte att värkarna var så farliga höll jag ut en timme tills jag kände att det var dags för att fundera på att åka in till förlossningen. När jag skulle väcka M gick vattnet och jag hoppade upp ur sängen. Vattnet forsade ju efter benen. Vi ringde till förlossningen, men de tyckte att jag skulle vänta med att komma in. Jag sa... Men, jag bor 2,5 mil ifrån er. Det skulle kännas bra om jag fick komma. Hon sa... barnet kommer inte direkt när vattnet har gått. Jag ville komma in men hon övertalade mig att åtminstone vänta en halvtimme. Okej då, sa jag, jag väntar en halvtimme men inte mer. Tog på mig lite kläder och la mig i soffan i vardagsrummet med M. Började må jätteilla och kräktes. Tack och lov för att jag hade någon som hjälpte mig. Fortfarande tyckte jag inte att värkarna gjorde så ont som jag hade förväntat mig och det var faktiskt inte så farligt, men eftersom att jag spydde så förstod jag att jag måste ha väldigt ont. Det var min referensram. Vi ringde och sa att vi ville komma in och var på väg. Klockan var kring två på morgonen när vi kom fram till förlossningen. M fick stanna efter vägen för att jag var tvungen att spy. Efter att de gjort lite undersökningar på mig kunde de konstatera att jag var fullt öppen och jag hade konstaterat att jag ville börja trycka på. Jag var redan i krysvärksfasen och hann inte med någon epidural eller annan smärtlindring. Den enda formen av smärtlindring som fick var en alvedonen som jag åt när jag kom hem och det var inte mycket. Lustgasen blev det inte heller något utav. Då tösen våran behövde syre så fick jag andas det istället. Klockan 05:23 kom hon ut till världen. Liten medtagen men hämtade sig snabbt. Det är helt otroligt hur man kan älska en sådan liten människa så mycket som jag älskar henne. Å hennes pappa älskar då henne minst lika mycket.  Hon var 48 centimeter och vägde 3080 gram.