Att ge betyder ungefär samma sak som kärlek

Jag har fått lära mig idag att det hebreiska ordet för "att ge" kommer från samma stam eller har samma ursprung som ordet kärlek. Ska kolla upp det ordentligt någon gång. Tanken är fin.

Efter en lång biltur tillbaka till det lilla samhället där det lilla gula huset med vita fönsterbrädor ligger, funderar jag fortfarande på vår konversation. Om att det i ett förhållande där två människor älskar varandra är mycket viktigt att man är öppna om vad man vill och strävar efter i livet och tillsammans. Jag är då rätt säker på vad jag vill på sätt och vis, men vill inte för den sakens skulle sätt upp mål då ingenting någonsin blir som man tror att det ska bli. Och om man sätter upp fasta mål så är chansen för att man blir besviken om man inte uppnår dessa mål så mycket större än om man inte gör det. Jag kan säga så mycket som att jag aldrig för mitt liv varit i ett sådant förhållande, förrän nu, där själva förhållande till den jag älskar verkar så sunt och vettigt och inte alls konstigt och förvirrande. Där känslorna verkar följa i förnuftig ordning och falla på rätt plats och... och det gör mig ibland rädd och det gör att jag känner att jag skulle vilja ge så så mycket mer än vad jag trodd var möjligt för mig att vilja ge. Det är skrämmande och skönt och överaskande, men samtidigt uppfriskande och lättande. Jag var inte från början så medveten om att jag ändå så snabbt kan tänka mig att uppleva alla de riktigt stora sakerna med någon förr.

Det här känns helt plötsligt lite klychigt. Men sådana saker som att skaffa barn någon gång i framtiden (tro inte för att jag skriver ner det nu innebär att jag vill det just precis just nu, men någon gång i framtiden när det är lite mer lämpligt) och rota mig. Tänk vilken tanke. Jag vilja rota mig. JAg som aldrig någonsin varit på ett och samma ställe längre än en månad sedan jag var mellan 9-12 tills nu. Det är konstigt. Det känns nytt och det är en mer skrämmande tanke. Att jag kan tänka den tanken och vilja så mycket och älska någon så mycket att jag så gärna vill bara hålla om och att den andra ska vara så trygg och må så bra... Att jag vill borra mina stackars frusna fötter långt ner i myllan och låta dem värmas. Att jag vill gräva upp allt det där som är kvar i botten av mig själv som jag inte förr ville ta itu med bara för att jag vill att allt ska vara utstädat för att den jag älskar inte ska behöva dela plats med en massa stök.

Så jag frågade:  Vad tror du att jag vill med vårat förhållande?
En fråga som jag tyckte var mycket bättre än att fråga: Vad vill du mig?
För det var en fråga som sa mer om vad han tyckte och ville och vad han trodde om mig.
Och.. han svarade att han trodde att jag behövde någon som bryr sig om mig och att jag behövde någon som tog hand om mig och att han trodde att jag ville bli omhållen och alla de sakerna.
Och... jag belv glad så djupt in i själen att jag trodde att jag skulle gråta floder och det gjorde jag fast inuti.

Så frågade han: Vad tror du att att jag vill med vårat förhållande?
Och... jag tänkte det var mycket svår fråga...
Han har så rätt i att jag inte vill och han säger själv att det där med att sätta upp datum i ett förhållande gör att man bara lägger upp sig själv för besvikelse.

I natt sa jag någonting som jag inte trodde fanns inom mig. Det var mod i det jag sa. Han hade somnat. I morse vågade jag inte säga det igen.

När han gick till jobbet tänkte jag: Jag vill ge dig allt som du behöver och mer för att jag älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback