En tyst lista gjord av samhället

Något som även fått min hjärnverksamhet i rullning är frågan. Vad vill andra med mig?, dvs. vilken pjäs är jag i deras stora schackspel. Dam, som man är rädd om och inte vill förlora i första hand eller kanske en bonde som man kan tänka sig att offra.

Hur vet man vilket värde man har? Vilka input ger jag andra och vilka output, beroende på de input jag initierar, ger de tillbaka till mig? Vad hos mig är det som väger mest (och då talar jag inte om den fysiska vikten i form av kilon)?

Vad andra förväntar sig av en ska väl inte vara det viktigaste, om ens betyda något, om jag förstår många av mina bekanta rätt. Dock är detta något jag inte riktigt känner att jag kan hålla med om. Det är klart att vissa förväntningar som andra har på mig är betydande. Hur skulle det se ut om jag inte skulle bry mig om de äsiker som människor jag älskar och som faktiskt älskar mig tillbaka? Förväntningar som de har kan faktiskt betyda något, fast jag skulle inte vilja säga att det ska vara det avgörande när man står inför något val i livet. Måste ju försöka att lita lite på sina egna tankar och åsiker och intressen som mer vägande än andras åsikter och förväntningar av en.

Så nu har jag även börjat fundera över vilka milstolpar jag har kvar i livet. Enligt samhällsmallen så ser väl livet lite ut så här (rätta mig omjag har fel, men vad är då rätt och fel?):
Födas.
Börja  och överleva dagis.
Börja och överleva 9 år grundskola.
Börja och överleva 3 år gymnasium.
Flytta hemifrån och lära sig att klara sig själv.
Studera på universitet/Börja jobba.
Överleva universitetsstudier.
Finna ett jobb.
Börja jobba och bidraga med något vettigt till sämhället.
Vid detta tillfälle i livet verkligen kunna klara sig själv. I alla fall förhoppningen.
Funnit någon att dela livet med.
Gifta sig och skaffa barn.
Uppfostra barnen så de ska kunna klara sig själva i samhället och vara bidragande individer etc.
Överlevt jobbet/de jobb man haft.
Gå i pension.
Dö.

Hmmm.. Undrar just om jag har glömt något. Denna lista får mig att känna mig rätt deprimerad så jag helst skulle vilja se mig som självständig individ i samhället. Något nytänkandes och jag skulle kunna fortsätta så. Men, tittar jag på denna lista så har jag ju snart avverkat hälften. Vilket mina vänner gör att jag innan jag ens har hunnit fylla 25 år känner mig gammal. Nåväl, jag kan ju glädjas av att det faktiskt är så att alla dör förr eller senare och att när man dör. Hur man än dör i alla fall har lyckats uppnå det slutliga målet.

Så vad har jag kvar då enligt denna mall?
Överleva mina studier.
Hitta någon att dela mitt liv med (Hoppas på att det är så att jag gjort det. Vill inte stryka denna då man aldrig vet hur saker utvecklas).
Börja jobba.
Gifta sig.
Skaffa barn.
Gå i pension.
Dö.

Det är inte så många punkter kvar. Var vänlig att ge mmig en annan lista, snälla... den här var något deprimerande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback