Möte med migsjälv

>Jag1 sätter sig i soffan och biter sig lite i läppen.<

Jag2: Så hur känns det? Sist du var här sa du att det känns lite egendomligt att du hamnt ute i S du som är en stadsbo och att du känner att du måste komma i fas med hur du känner angående att släppa taget om storstadslivet.

Jag1: Jag vill då inte kalla U för någon direkt storstad, men i jämförelse med S så är det väl det. Jag menar jag kan inte ensgå och köpa cigg efter kl 22. Alla verkar ju mer eller mindre gå och lägga sig vid 22 och släcka sina lampor. Galet. Ibland förstår jag mig inte på det.

Jag2: Vad innebär det här? Att du inte släpper taget och inte vill bo ute i S.

Jag1: Nej, det gör det inte.. det betyder att jag inte riktigt helt vet vad jag vill. Jag vill bo i S men M, men jag vet inte riktigt om jag kommer att trivas så bra där. Jag trivs nu, men det blir annorlunda tror jag om jag kommer att bo där jämt. Nu har jag ju min lägenhet i U och det är en liten säkerhet på något sätt. Det i sig.. Jag antar att jag är lite rädd att pga att jag har lägenheten i U att det på något sätt gör att jag lättare känner mig trygg i S. Jag är ju som inte fast...

Jag2: Fast vad menar du med det? En människa är ju aldrig fast. Om man inte är fastbunden med rep vill säga och inte kommer loss.

Jag1: Men att flytta på det sättet från det man är van vid till det man inte är van vid... det är ju på ett eller annat sätt att binda sig. Jag är rädd att jag på något sätt kommer att bli för beroende av M. Jag vill inte bli beroende av M. Jag är för kär i min egen självständighet nu. Kämpat mycket för den och jag vill inte släppa den. Det är nog min självständighet jag är mer rädd om än lägenheten i stan.

Jag2: Tror du att det kan vara så?

Jag1: Ja, nu när det är sagt så är det precis vad jag tror att det är. Det kändes inte allt för konstigt. Jag är rädd för att mista min självständighet genom att bli för beroende av någon annan. Lägenheten är nog mer en symbol för min självständighet.

Jag2: Hur ska du bli av med den här rädslan? Vid det här laget har vi många gånger diskuterat vad rädsla kan göra. Det kan bilda stress och det kan hindra utveckling och utan utveckling så blir det inga framsteg. Rädsla är som en pinne i kugghjulet för en del. I vissa små mängder kan det ha samma effekt som nervositet... det gör att man presterar bättre. Men i det här fallet så blir jag i alla fall orolig över att det kanske håller dig tillbaka. Du behöver inte påskynda någonting och säga upp lägenheten imorgon och slänga dig in i något. Allt måste kunna få ta sin tid. Dock kan rädsla göra att man bara skjuter upp och skjuter upp tills det aldrig blir av och tills det blir för sent många gånger också. Så frågan är, Vill du göra dig av med rädslan?  Om du vill bli av med rädslan, Hur blir du av med rädslan?

Jag1: Ja , det är mycket intressanta frågor och tankar du kommer med. Kan det vara så att jag är lite rädd för att jag inte är redo? Eller inbillar jag mig bara att jag inte är redo? Vet man någonsin om man är redo eller inte? OCH Är det faktum att jag håller så hårt på min egen självständighet egentligen bara det att jag är rädd för att bli besviken?

Jag2: Det kanske är frågor som du måste fundera på. Du bör nog försöka hitta svar på dem förr eller senare. Helst förr tror jag.

Jag1: Det att veta att man är redo är något man känner. Jag kommer nog veta när jag är redo och det måste få ta sin tid att få känna att nu är jag redo. Jag är rädd att bli besviken och att det inte ska gå bra och det är väl i sig rätt naturligt det med. Jag tror att när jag känner mig redo så kommer jag inte att känna ett behov av att hyra ut min lägenhet i andra hand.

Jag2: Varför det? Varför tror du att det behovet inte kommer att kännas lika stort...

Jag1: Jag, jag... jag tror att det kan bero på att...

Jag2: Ja, vad tror du att det kan bero på?

Jag1: Jag tror att jag vill kunna känna, vid det tillfälle som jag kanske flyttar till S, att jag fortafarande är självständig. Självständighet och oberoendeheten skulle göra att jag skulle känna mig redo på sätt och vis. Det jag menar är det att, om jag inte är beroende av att åka med någon annan till stan, om jag inte är beroende av någon annan för att göra andra saker. Eller slipper oron mig över att vara en belastning, så gör det att självständigheten på vis fortfarande känns intakt.

Paus

Jag bör kunna flytta till S och fortfarande känna mig självständig och på det sättet fri. Även om man vill vara bunden till någon annan, så vill man (åtminstone jag) inte för den delen vara fast vid någon. Det är en skillnad.

Jag2: Tiden är slut och jag tror att du har hittat ett delmål åt dig själv. Då syns vi vid nästa tillfälle som behövs. Det var gott att prata med dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback