Besviken och Glad

Mårtens kamrater från universitetet kom förbi på adventsfika på lördagen. Det var mycket trevligt. Matilda fick ett par vantar och en riktig ullfilt som hon nu använder till att lära sig krypa på. Jag tror att det var bra för Mårten att få träffa sina kamrater och att de får se att bara för att man får barn så slutar inte livet. Man kan fortfarande träffas ibland och göra saker.

Det är lite annorlunda för mig eftersom att jag måste amma så ofta just nu och för att tösen vår är lite lätt distraherad och måste få lugn och ro när som ska äta. Men, sådana perioder går över och kommer tillbaka med jämna mellanrum. 

Blev lite besviken när Renee inte kom förbi på söndagen. Hon har ju inte varit och hälsat på på evigheter, men när planeringen inte verkar gå ihop vad ska man göra... antar jag. Tycker ändå att det var trist. Tur att jag inte hade sagt till Mårten att vi inte kunde gå på skyltsöndag. Nu gick vi hela familjen i alla fall. Var roligt, men samtidigt lite trist. Konstig kombination, eller hur? Det som var lite trist var att det varje år verkar bli mindre och mindre. Mårten hittade två böcker åt sig själv på biblioteket och en barnbok till Matilda. Men, i övrigt var det inte så mycket. Träffade en klasskamrat från MHS som tydligen har flyttat hit till byn och som bor bara något kvarter ifrån oss. Tror att han har barn i samma ålder som Matilda också. Kul.

Btw, tack Josefin för lammet till lillan våran. Hon har börjat vänja sig mer vid den nu och tycker att den är rätt rolig att känna på ;) Hon var ju lite skeptisk från början, men nu går det bara bra :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback